Så påverkas psyket av isolering

Det sociala livet står på paus i många svenska hem. I de flesta andra länder är det värre än så. Där får man bara umgås i grupper om två och endast lämna huset för att handla eller gå ut med hunden. Att plötsligt ha massor av tid hemma för med sig oväntade konsekvenser. Att inte kunna göra det vi vill, när vi vill, och med de vi vill, påverkar oss. I bästa fall är det en tid där fröknäcke bakas, balkonger inreds och bokhyllor dammas med stor noggrannhet. Men avsaknad av normalitet och människor att umgås med sätter ändå sina spår. Så vad säger forskningen? Vilken effekt har isolering på vårt psyke? Och vad kan vi göra för att hantera det så bra som möjligt? 

Låt oss börja med att konstatera att isolering är dåligt. Till och med väldigt dåligt. I en genomgång av det existerande forskningsläget visade det sig att personer i karantän i högre grad utvecklade depression, ångest, sömnsvårigheter, irritabilitet, ilska, emotionella störningar och posttraumatiska stressyndrom. Hos en signifikant del av dem fortsatte problemen även efter att karantänen upphört. Man kunde se så mycket som en fyrdubbling av symtom på PTSD, alkoholmissbruk, depression, koncentrationssvårigheter och utmattning. Värst drabbade var de som redan innan haft mentala svårigheter. 

En isolering förvärras ju längre den pågår. Att sitta isolerad en dag är naturligtvis inte lika illa som att göra det i två veckor. Forskning visar att personer i isolering mår bra av att upprätthålla ett så normalt fungerande liv som möjligt. Alla typer av social kontakt är positiva, för både det kortsiktiga och långsiktiga måendet, och grundregeln är att leva ett så någorlunda vanligt liv som möjligt. Utöver sociala kontakter behöver människor ha riklig tillgång till mat, dryck och den medicin som kan behövas (forskningen säger ingenting om toalettpapper, men utifrån hur människor har betett sig det senaste kan även detta tänkas bidra till mental hälsa). Ytterligare en viktig pusselbit är information. För en isolerad person ger det en större känsla av kontroll och förståelse som kan mildra de negativa effekterna (när världen fungerar normalt och man inte sitter isolerad har det tvärtom visat sig vara dåligt för välmåendet att hålla sig uppdaterad med senaste nytt i världen). 

Nu till det positiva: Sverige är inte i en tvingande karantän. Vi uppmanas istället att hålla en social distansering, och äldre och de med riskfaktorer rekommenderas till självpåtagen isolering. Att själv få välja är en skyddande faktor som till stor del undgår negativa konsekvenser. Att isolera sig av altruistiska skäl – för att skydda den del av befolkningen som tillhör en riskgrupp – riskerar visserligen negativa effekter, men i långt mindre grad än vad en tvingande karantän gör. Det är lättare att hålla sig aktiv och att uppleva sig vara i kontroll om man får välja själv. Och känslan av uppoffring bidrar till välmående. Samtidigt är det förstås viktigt att inte isolera sig för mycket, utan att sysselsätta sig med meningsfulla och underhållande aktiviteter, att äta och dricka och att hålla igång sitt sociala liv. Kom ihåg att social distansering inte alls handlar om att distansera sig socialt, utan om att distansera sig fysiskt. Viruset sprider sig för att du fysiskt får eller överför den, inte för att du skrattar, har roligt, pratar om livet, kärleken, döden och framtiden med personer du tycker om. Håll kvar det sociala, men begränsa den fysiska närheten.

Sveriges sätt att hantera coronakrisen sticker ut. Vi är ett av de mest öppna länderna i Europa. Vi har inte stängt ner restauranger och barer. Gym är fortfarande öppna. Barn går fortfarande i skolan. Det är tillåtet att ses fler än två personer på samma gång. Vi får vara ute så mycket vi vill. Det är bara möjligt att fortsätta med om vi ser till att hantera omgivningen med respekt, upprätthåller den fysiska distanseringen, lyssnar på regeringens uppmaning om att inte resa om man inte måste, stannar hemma vid minsta förkylningssymtom och tvättar händerna noggrant och ofta. Om vi inte klarar det riskerar vi givetvis en upptrappning av åtgärder. Och allt som leder till en högre grad av isolering kommer med kända psykologiska risker. Så gör vad du kan! Tänk på din egen och andras hälsa. Ta ditt ansvar.