Vikten av nudging i Coronatider
Trots ständiga frågor från en tysk tv-reporter om varför Sverige förhåller sig så annorlunda till Coronaviruset än grannländerna, så fortsätter vi med en öppnare policy som lägger större vikt vid att samhällsmedborgare väljer att göra det som är rätt, istället för att införa lagar, böter och fängelse om restriktionerna inte hålls.
När andra länder skärper begränsningarna och straffen för att bryta mot dem, nämner styrande i Sverige istället vikten av nudging. Så vad är nudging egentligen och hur kan det hjälpa till att minska smittspridningen?
Detta är nudging
Nudging är ett begrepp som myntades av ekonomiprofessorn och senare Nobelpristagaren Richard Thaler. Tillsammans med kollegan Cass Sunstein introducerades begreppet i boken Nudge: Improving Decisions about Health, Wealth and Happiness. I korthet innebär en nudge att man hjälper en person mot ett beslut som är bra för både personen och samhället i stort. För det är nämligen så att vi människor inte alltid beter oss helt rationellt, och att vi därför inte fattar de beslut som skulle vara bäst för oss. Genom att designa en beslutsmiljö utifrån ett önskat beteende kan vi helt enkelt hjälpa människor på traven. Eftersom det ofta är stor skillnad på vad människor säger sig göra och vad de faktiskt gör, är nudging ett kraftfullt verktyg. En bra nudge kan påverka ett rutinbeteende och underlätta för individen att göra ”rätt val” i situationer med komplex information.
Förbud eller nudging – skillnad i människosyn
Både förbud och nudging är sätt att försöka styra människor, men med radikalt skilda sätt att se på hur en människa fungerar. Tanken att människor styrs bäst genom förbud med därtill tillhörande straff, bygger på en syn av människan som grundläggande egoistisk. Att människan är en egennyttomaximerare som kommer göra allt för egen vinning, också på bekostnad av andras väl. Även till synes altruistiskt beteende, som att skänka pengar till välgörenhet eller registrera sig som organdonator, förklaras från det perspektivet med att det i sin tur ger individen status i andras ögon, eller en känsla av moralisk överlägsenhet som är värt mer än kostnaden. Det är en människosyn som uppstod under kalla kriget när ekonomer försökte beräkna sannolikheten för ett globalt kärnvapenkrig och hur man bäst skulle kunna förhindra det.
Resultatet blev den ekonomiska disciplinen “spelteori” som sedan kom att dominera synen på människan. Det i sin tur resulterade i att USA och Sovjet byggde upp kärnvapenarsenaler stora nog att utplåna världen, för de trodde att det enda sättet att förhindra att det andra landet skulle utplåna dem, var att säkerställa att det motsatta landet i sin tur också skulle bli utplånade om de attackerade. Det är en människosyn som baseras mer på filosofiskt fåtöljspekulerande än vad det gör på empiriskt stöd i hur människor faktiskt fungerar.
En forskningsbaserad människosyn
Nudging utgår istället från grundläggande psykologisk forskning, från evolutionsbiologi och inlärningsteori till förståelse för tankegenvägar och tankefällor, för att utifrån det förstå människan. Man kan kalla det för en forskningsbaserad människosyn. För forskning säger inte att vi är totala egoister utan snarare att “ja, vi försöker ofta göra saker som är bra för oss själva, men vi är också fantastiska på att ta hänsyn till andra och bry oss om deras bästa”. Det handlar mindre om egen eller andras vinning, och mer om att vi gör det vi anser vara bäst, rimligast och mest rättvist.
Alla individer ser sig själva som goda, med välgrundade åsikter och principer som är värda att följa. När vi då hamnar i en kris som vi nu gjort, behöver inte mänsklighetens mörka sidor stävjas genom förbud för att hela samhället inte ska bryta ihop. Det är helt enkelt inte så människor fungerar. Majoriteten börjar inte slå in fönsterrutor, stjäla bilar, sälja handsprit för hutlösa summor eller hosta chefen i ansiktet med förhoppningen om att hen ska bli sjuk så att jobbpositionen öppnas upp. Majoriteten tar sitt ansvar och beter sig väl. Utifrån ett nudgingperspektiv handlar det istället om att främja alla de goda impulser och sidor som dominerar mänskligheten, och hjälpa folk att bete sig på rätt sätt.
Stanfordpsykologen BJ Fogg pratar om tre saker som behöver klaffa för att ett beteende ska ske (har du läst vårt blogginlägg om hur nudging kan hjälpa folk att tvätta händerna låter det här nog bekant för dig):
1. Motivationen behöver vara tillräckligt hög
2. Förmågan måste finnas
3. Det behöver finnas en påminnelse om beteendet
Så de begränsningar och restriktioner som införs i Sverige är viktiga för sitt symbolvärde. De ökar motivationen att ta ansvar och fungerar som påminnelser om att vi befinner oss i en hälsokris som riskerar få gigantiska negativa konsekvenser - påminnelser om att vi behöver ta vårt ansvar för att minimera konsekvenserna så gott det går.