Gör som Arnold Schwarzenegger och kung Karl XVI Gustav Nudging

Om samhällets ohälsa

Sociologen och samhällskritikern Roland Paulsen kom förra året med en ny bok med titeln Tänk om – en studie i oro, som handlar om hur samhällets förlustaversion gör att vi sitter fast i en värld av tankar som ställer till det för oss för i form av ångest och depression. Som psykolog tycker jag han är onyanserad kring hur terapi fungerar, men han har också viktiga poänger kring vår kulturs rädsla som källa till problemen. Intervjun på Stadsbiblioteket i Göteborg är nästan mer sevärd än boken är läsvärd.

Paulsen har också påbörjat en artikelserie i DN på samma ämne, hur vår rädsla för risk gör att vi missar att hantera det verkligt farliga på ett vettigt sätt. Om avvägningen mellan att vara trygg, och att bli trygg som människa.

Samma tankar lyfte den radikala behaviorismens grundare B. F. Skinner redan på 1940-talet. Världen utgör alltid en fara, men det kommer vi aldrig komma ifrån. Världen innehåller oförutsägbarhet, och oavsett hur mycket vi försöker skydda oss kommer det att hända saker. I första delen av artikelserien lyfter Paulsen främst fram att vi behöver våga låta barn ta risker, medan Skinner hade ett större helhetsperspektiv. Hans lösning var att gradvis exponera unga för risker och utmaningar, så att varje person får lära sig att hantera svårare och svårare motgångar. I sin utopiska skönlitterära skildring av hur ett samhällsbygge skulle kunna se ut – Walden Two – skildrar han hur det skulle kunna göras. Han börjar redan i barndomen med ett mellansteg mellan livmodern och den kalla barnkrubba som barnet hamnar i efteråt, och låter därefter de vuxna i samhället se till att barnen och ungdomarna får göra illa sig och råka illa ut, utan att det riskerar deras liv.

Grunden till den här rädslan för att ta risker är tydligt ihopkopplad med det som i psykologin kallas förlustaversion. Att förluster gör dubbelt så ont som vinster är glädjande. Problemet uppstår när vi är mer fokuserade på kortsiktiga konsekvenser än på långsiktiga. Att någonting blir jobbigt här och nu, dominerar över vilka potentiella effekter det kan ge på sikt. Curlingföräldrar står inte ut med att se sina barn ha det svårt, så de anstränger sig för att undanröja alla hinder. Praktiskt och enkelt för barnet här och nu, men med den långsiktiga effekten att barnet aldrig lär sig vara annat än ett barn. Det får inte lära sig det ansvarstagande och hanterande av motgångar som är en del av varje vuxen människas liv.

Paradoxalt nog i en tid när yoga, mindfulness och liknande praktiker basunerar ut att lösningen på alla problem är att vara mer medvetet närvarande – att om vi bara existerade i nuet skulle nittio procent av våra problem försvinna – så är det på grund av att vi är för mycket här och nu som våra problem med att möta kortsiktiga svårigheter blir så stora. Klarade vi istället av att bättre uppskatta de långsiktiga effekterna av vår agerande, så skulle vi stå ut med mer obehag. Både hos oss själva och hos de omkring oss. I grund och botten är lärdomen alla behöver ta till sig den här: Det är inte farligt att må dåligt, det är farligt att undvika att må dåligt.

Gör som Arnold Schwarzenegger och kung Karl XVI Gustav

Att vår svenska kung fick vaccinet i första fasen har kritiserats och rört upp känslor hos en del, som anser att det brister mot principen om jämlik vård. Det låter jag vara okommenterat. Från ett beteendeperspektiv är det däremot fantastiskt bra att kungen – en person många ser upp till och litar på – går ut med att han vaccinerats, postar en bild på instagram och uppmanar andra att göra likadant. Vaccinskepticismen i Sverige är relativt hög, så att personer med anseende och inflytande visar att de gjort det, kan fungera för att få fler att göra samma sak. Social påverkan är en stark faktor för att styra beteenden och attityder. Kungen är en influencer.

Det är dags att ha tråkigt

Under sin första timme som president tog Joe Biden USA direkt tillbaka till WHO och Parisavtalet. Efter år av oförutsägbarhet i vad Trump ska säga och göra härnäst, med skandal efter skandal som hade tvingat en normal president att träda tillbaka upplevdes han som osårbar, och det absurda blev det nya normala. Den mänskliga förmågan att anpassa sig till varje situation vi hamnar i, hur destruktiv den än är, var en stor del av vad som gjorde det möjligt. Bidens första tal som ny president inspirerade knappast till stordåd, men han signalerar en trygghet och stabilitet som världen behöver just nu. På samma sätt som Trump blev "normal" blir det från ett psykologiskt perspektiv fascinerande att se hur snabbt vi kommer anpassa oss till det nya "tråkiga", och Trump kommer vara ett vagt minne om en märklig tid.

Få nästa veckas spaning direkt i din inkorg. Prenumerera på vårt nyhetsbrev här!