När ens världsbild förändras Nudging

Del av Water Lilies – 1906, Claude Monet, Public domain, via Wikimedia Commons — Del av *Water Lilies* – 1906, Claude Monet, Public domain, via Wikimedia Commons

När ens världsbild förändras

Då och då dyker det upp en artikel som ifrågasätter det jag tror på. Det jag lärt mig, själv föreläser om och berättar som en sanning kring hur människor fungerar. Som till lika delar får mig uppspelt över den nya kunskapen och skamfylld över hur jag som expert spridit en bild som inte stämmer. Den här artikeln befinner sig i det gränslandet. I korthet beskriver artikeln den moderna vetenskapliga ursprungsberättelsen: för 40 000 år sedan uppstod den beteendemässigt moderna människan och för bara 10 000 år sedan skiftade mänskligheten över till jordbruk, vilket lett till alla möjliga problem. Dessförinnan levde vi hundratusentals år i små jägar-samlarstammar på cirka 100 personer. Det är där våra hjärnor har utvecklats evolutionärt, vilket gör att vi har svårt att hantera den moderna världen och gör att vi får problem som övervikt, utmattning, depression och växthuseffekten.

Eftersom vi fortfarande inte har uppfunnit tidsmaskiner som tar oss tillbaka i tiden så har den här förståelsen skapats genom arkeologiska observationer, tillsammans med antropologiska undersökningar av moderna jägar-samlarsamhällen, genetiska studier och undersökningar av våra närmaste släktingar i djurriket. Det är som att lägga ett pussel där många bitar saknas. Tidens tand förstör med tillräcklig tid alla pusselbitar, och 40 000+ år är en lång tid i den miljö vi har på jorden med förruttnelse och erosion.

Problemet med det blir att den sanning som blir allmän inte bara är våra sanna pusselbitar, utan genom människans tendens att hitta mönster och dra slutsatser så har de saknade pusselbitarna blivit lika verkliga som de som faktiskt ingår i pusslet. Vi bygger upp en berättelse och tror att vi hittat sanningen. Så stark är människans tilltro till en berättelse vi skapat, att när det kommer nya pusselbitar som inte passar med det vi tror, så ignorerar vi dem hellre än att se att pusslet behöver byggas om.

Beteendevetaren Logan Ury kallar det här för "Moneteffekten". Claude Monets målningar ser på långt håll ut som fantastiska landskap, hav, båtar och människor, men kommer du tillräckligt nära ser det mest ut som kludd. Våra hjärnor fyller i det som behövs för att bygga en helhet när vi inte kollar på någonting för nära, vilket gör att vi upplever oss leva i en mer sammanhållen värld än vad vi faktiskt gör. Det här brukar vara tydligt i relationer. När vi först lär känna en ny person som vi omedelbart tycker om, så fyller våra hjärnor i att de är mer lika oss än vad de faktiskt är. Om de nämner att de lyssnar på "rock" säger din hjärna att det förmodligen är indierock med band som du själv älskar, medan en annan person hade förstått "rock" som hårdrock för att det är vad de själva lyssnar på. Det är först när vi kommer varandra närmare som olikheterna framstår.

När den vetenskapliga världen satt 40 000 år som tiden när människor blev beteendemässigt moderna, har Moneteffekten varit i spel. Pusselbitar som talar emot har ignorerats, eller beskrivits som undantag som bekräftar regeln. Det den här artikeln gör är att tydligt visa att det inte är undantag. Det har funnits stammar från Japan till Sydafrika till Skandinavien till Florida till Anderna som har levt i hierarkiska samhällen av betydligt större storlek än 100 personer, utan att använda sig av jordbruk. Ofta verkar det ha handlat om att leva på havets rikedom, och även om fiskfarmer väl skulle kunna beskrivas som en form av "jordbruk", så framgår det också tydligt att människan sedan åtminstone 125 000 år – och förmodligen långt längre – på många sätt varit beteendemässigt moderna. Bedrivit handel med främlingar, skapat intrikata verktyg, bearbetat material och gett sig iväg på expeditioner för att samla in dekorativa material.

För att förstå hur vi ska påverka folks beteende och skapa en bättre värld, så behöver vi förstå var vi kommer ifrån och hur det format oss. Den här artikeln är inte så radikal att den förändrar min grundläggande bild av vad som format människors drivkrafter, intentioner och beteende, men den har gjort att jag förstår oss bättre. Därigenom har den nudgat min förståelse i en positiv riktning och jag ser fram mot att se hur den kommer påverka hur jag påverkar.

Män får mer konkret feedback än kvinnor

Grunden i förändring är att vara så konkret som möjligt. Utan att veta vart man befinner sig och vart man vill, är det svårt att ta sig någonstans. I en undersökning presenterad i Harvard Business Review (HBR) sågs en könsskillnad som visar på skillnader till utveckling i arbetslivet. Genom en textanalys på feedback som mer än tusen personer gett till chefer syntes att män får feedback som är tydlig och möjlig att agera på, medan kvinnor får råd att förbättra mer övergripande tendenser. En skillnad som riskerar att göra det svårare för kvinnor än män att utvecklas i sitt chefsskap. Det positiva med rapporten från HBR är att med en förståelse av att det görs på olika sätt, blir det också möjligt att förbättra. Något som det tagit fasta på och ger konkreta tips för att utjämna skillnaderna som finns i feedbackgivande.

Kärleken som faktiskt gör dig lycklig

Är din partner din bästa vän? Den typ av kärlek som är viktigast för välbefinnande beskrivs av forskarna som "Vänskaplig kärlek". Passionerat älskande i all ära, men för ditt välmående är det viktigare med stabilt gillande, ömsesidig förståelse och kommunikation.

Samtidigt så behövs mer än bara en partnerrelation. Jag gillar begreppet "Other significant others", myntat av relationsexperten Logan Ury. I princip är det bara ett annat sätt att säga vänner, men det förtydligar hur viktiga också de relationerna är. Det har blivit än viktigare att komma ihåg nu i pandemitider när mångas sociala liv har begränsats från ett sammelsurium av bekanta, vänner och kollegor, till främst ens intima partner och eventuella barn. Eftersom initialförkortningen av "Other significant others" blir "Oso" - som råkar betyda björn på spanska – avslutar jag veckans spaning med de här orden: Glöm inte dina björnar.

Få nästa veckas spaning direkt i din inkorg. Prenumerera på vårt nyhetsbrev här!