Med 12 miljarder kronor i fickan Nudging

Du går omkring med över 12 miljarder kronor i fickan

Transistorer är grundbultarna i datorprocessande. Det är supersimpla logiska beräknare som skickar vidare en etta eller nolla beroende på vad som kommer in till dem, och när man placerar flera såna i följd så möjliggör det komplexa beräkningar. Med några stycken kan man lösa enkla mattetal. Med miljoner kan man spela Minecraft, redigera filmer, prata på Zoom, skriva nyhetsbrev och allt annat som vi gör nuförtiden. För precis fyrtio år sedan så kostade det 8 cent att tillverka en transistor. Omräknat till dagens pengavärde gör det att de 11,8 miljarder transistorer den senaste iPhonen består av skulle kosta ungefär 12 miljarder kronor. Var din telefon faktiskt så dyr skulle du i detta nu vara ungefär lika rik som Skypegrundaren Niklas Zennström – på plats 30 över Sveriges rikaste människor.

Den här utvecklingen väcker en tanke och en fråga hos mig.
Tanke: Det är inte konstigt att våra hjärnor inte hänger med i världens utvecklingstakt och att den mentala ohälsan stiger.
Fråga: Vad skulle kosta 12 miljarder kronor i dagens pengavärde, men kommer vara tillgängligt för de allra flesta om fyrtio år?

Bion i ditt huvud

Att hjärnan gör en massa fel har knappast kunnat undgå någon som läser det jag skriver och postar om. Ibland kan det vara nyttigt att bli påmind om att hjärnan är ett kraftverktyg av rang, som kan göra makalösa saker. Den här artikeln kombinerar flera saker jag älskar: engagerande text, ett annorlunda perspektiv, schack, en emotionell chock och någonting tyskarna har ett underbart ord för: Kopfkino. Det är ett av mina favoritbegrepp alla kategorier, och om någon från SAOL ringde mig en dag för att fråga vilket ord vi borde införa i svenska språket som inte finns just nu, så skulle det snart tillhöra allas vokabulär. Ordagrant översatt blir det "huvudbio" och är de bilder som dyker upp i huvudet när man tänker på saker.

Den bästa skönlitteraturen är fantastisk på det här, och skapar världar som under läsningen på många sätt är mer verkliga än det rum kroppen befinner sig i. Men det är en förmåga som också går att använda medvetet och aktivt, där minnespalats är en form av det som kan användas för att memorera vad som helst, och det den här artikeln beskriver är fängelseintagna som börjar spela schack i huvudet för att covidrestriktionerna minimerat tiden de kan sitta vid ett fysiskt bräde. Artikeln väcker flera underbara ögonblick av Kopfkino hos mig: en lång rad av gallerförsedda dörrar, vakter som promenerar runt med batonger och så kommer plötsligt ett rop som låter schizofrent om man inte vet vad som pågår: "Tar på elefant sju!". Eller ögonblicket när två av fångarna sitter i uppehållsrummet och spelar sitt mentala schack, när en tredje ansluter. Initialt förvirrad blir han fascinerad och medan de två spelarna visualiserar och spelar, så visualiserar och tittar han helt enkelt på. Så när en fjärde fånge kommer in och frågar vad den tredje gör, svarar han simpelt "Jag kollar på när de spelar schack." Utåt är det tre män i en cirkel som stirrar ut i tomma intet, men på insidan är det en kamp och ett drama.

Förändring slutar inte för att experimentet slutar

En bra påminnelse om vikten av att mäta beteende över tid kommer från en studie i Australien där man testade tre olika sätt att få folk att minska vattenkonsumtion:

1) En jämförelse med grannar

2) En beskrivning av hushållets eget användande

3) Information om hur man kan minska vattenförbrukning.

I genomsnitt minskade alla tre grupper sin förbrukning med ungefär 10 liter per person och dag. Ett imponerande resultat. Det som verkligen är intressant är dock vad som händer över en längre tid. Gruppen som sänkte sin förbrukning för att den jämfördes med grannarnas, höjde sin förbrukning igen efter att de inte längre fick några utskick. Gruppen som fick ren information hade fortsatt lägre förbrukning, men såg också ut att börja höja sin igen. Medan den grupp där hushållets förbrukning beskrevs från månad till månad och det till en början inte såg ut att hända någonting, började förvisso långsamt men fortsatte reducera sin förbrukning långt efter studiens slut.

Studien förklarar inte varför det hände, så jag gör ett försök: Det var bara den sista gruppen som fick regelbunden feedback på de förändringar som skedde. När en minskning av förbrukningen skett, fick de alltså se att beteendeansträngningarna gjort skillnad, vilket i sin tur startade en positiv feedbackloop. Små segrar är en nyckel till varaktig förändring som används hela tiden i terapi, och jag skulle inte vara överraskad om det är det som gjort skillnaden även här.

När båtar kan flyga måste världen vara magisk

I förra veckans spaning skrev jag om hur optiska illusioner är praktiska demonstrationer på att vår hjärna inte funkar helt optimalt. Så när jag fick den här bilden skickad till mig av en båt som ser ut att sväva i luften ovanför havet vid Englands kust, så kunde jag inte annat än applådera. Inte bara har vår hjärna konstigheter för sig, utan ibland känns det som att världen vi lever i gör sitt yttersta för att lära oss att den inte är så simpel. Rent tekniskt är förklaringen någonting med varm och kall luft, men jag kommer säga som det är: magi.

Få nästa veckas spaning direkt i din inkorg. Prenumerera på vårt nyhetsbrev här!