Prata med en främling och få en fiolstråke

Foto: Gary Barnes/Unsplash

Foto: Gary Barnes/Unsplash

Prata med främlingar!

En av de saker jag saknar allra mest i pandemitid är de små interaktionerna med personer som inte är min partner eller närmaste vänner. Kollegor, bekanta, främlingar. Forskningen visar till och med att vi mår bättre och är lyckligare när vi har de där små interaktionerna med personer vi passerar på gatan. En liten nick, ett hej. Det behövs ibland inte mer.

Samtidigt lever vi i ett samhälle där vi till barn beskriver främlingar som farliga. Att de är något att undvika, inte prata med, och absolut inte ta emot en gåva från. Det distanstagandet är någonting barn behöver instrueras om, för så länge vi känner oss trygga är vårt grundtillstånd att världen är en plats att upptäcka och utforska. En främling är trots allt bara en vän man inte lärt känna än. Och om vi låter barn vara som de själva vill är de väldigt bra på det, att ta främlingar och göra de till lekkamrater. Så vad händer när vi säger till barn att de inte ska interagera med främlingar?

Det lär barnen att främlingar är främlingar, och kommer fortsätta vara det. Sen går åren, det där barnet växer upp och blir till en av oss. Effekten blir att vi får svårare att skaffa nya vänner och att hantera småsociala situationer, för vi får för lite träning på det. Det finns en tro kring att främlingar inte vill att vi pratar med dem, och jag tror att vi i Sverige är än mer måna om att låta folk ha sitt utrymme. Samtidigt visar forskningen att vi mår bättre och blir glada när vi är med om den typen av interaktioner. Rädslan kommer till stor del från att de som pratar med främlingar i samhället som det ser ut, till stor del är de vi inte vill prata med. En representant från Jehovas vittnen. En överförfriskad man. En persons vars kroppslukt tyder på både det ena och andra problemet. Det är synd att den rädslan gör att vi håller tillbaka från att prata med varandra. För vore det inte härligt om vi slutade vara så mycket främlingar och istället var lite mer vänner?

Jag testade det här häromdagen. Efter att ha varit iväg för att reparera en fiol så var jag på väg hemåt. Jag hade ingen brådska, och tog därför en omväg in på smågator och genom innergårdar. På väg ut från en av gårdarna möter jag två personer på väg åt andra hållet. Män i femtioårsåldern, uppenbart alkoholpåverkade och glada i hågen. Genom podden i mina öron hör jag att den ena säger någonting till mig, och jag väljer att ta av lurarna för att höra vad det var. Det visar sig att han blev glad av att se mitt fiolfodral, då han har spelat i många år. Som den nybörjare jag är frågar jag om han har några tips, och vi hinner småprata ett tag innan han säger att han har en hög med fioler hemma som han tänkt göra sig av med. Och jag kanske är intresserad?

En snabb tanke senare säger jag "Visst, kanske det" och signalerar att jag hänger med på en gång. Han blir i gengäld lite ställd och mumlar fram "Oj, nu? eh...ja det går väl bra, frugan är van vid att jag gör konstigheter." Jag följer med upp i porten som är precis bredvid där vi står. Lägenheten är välstädad och rymlig. Han visar mig runt, det hänger ett par fioler på väggarna och han plockar fram ytterligare ett par ur olika skåp. Efter lite småprat kring musik så sätter han ett stycke harts i handen på mig, och säger "Ta det här! Och vill du ha en stråke också? Ta en!"

Några minuter senare skiljs vi åt, utan att någonsin ha sagt vad vi heter. Han glad och uttryckandes "Det var dagens goda gärning!" och jag tacksam, förstås för gåvorna, men än mer så för upplevelsen av vad som kan hända när man stannar upp, lyssnar på och pratar med en främling.

Har du en historia om vad som hände när du pratade med en främling? Jag vill gärna höra den!

neo2.png

Hur sann är verkligheten vi lever i?

Jag såg nyss om The Matrix – en film vars specialeffekter håller överraskande väl – och läste därför med extra intresserade ögon den här artikeln av Lisa Feldman Barrett om människans förmåga att skapa en verklighet bortanför den fysiska. Hon pekar ut att vi har en superkraft. Kraften att skapa en social verklighet. Att skapa kategorier, begrepp och grupper som egentligen inte existerar, men som gör världen mer hanterbar.

Hjärnan, den märkliga geléartade klumpen på 1,5 kg som flyter omkring i ett fängelse av ben, skapar allt vi upplever. Den gör det möjligt att se en del djur som husdjur och andra som mat, den kan tolka fladdrandet i magen som höjdrädsla eller uppspelthet kring den attraktiva människan som står bredvid oss. Det sker dels genom sinnesintrycken som når oss i ögonblicket, men det sker också genom en jämförelse med allt vi tidigare varit med om; våra minnen. Allt vi har varit med om formar hur vi upplever ögonblicket här och nu. Hur vi förstår vad andra säger, och vad vi säger till andra.

Det är en superkraft när den låter oss handla med påhittade värden var som helst i världen – det vi kallar för pengar – men en sämre superförmåga när den åstadkommer saker som vaccinskepticism, rasism och när den låter folk ignorera att vi befinner oss i en dödlig pandemi som vi behöver låta styra vårt beteende.

För mig blir artikeln främst en påminnelse om att det finns ett gap mellan vad vi upplever, och hur vi väljer att bete oss. Vi kan inte aktivt styra och förändra vad våra sinnen skickar oss för information, vad hjärnan först väljer att reagera på, men vi kan välja att förstå att den informationen inte är objektiv. Att det är vår hjärna som bestämt sig för att tolka världen utifrån allt vi upplevt, och att vi genom att ta ett ögonblick kan välja om den omedelbara responsen för oss i den riktning vi vill eller ej.

 
Foto: Impossible Foods

Foto: Impossible Foods

Att förstå människor är framtidens nyckel till framgång

BVA nudge unit har gjort en fantastisk genomlysning av Impossible Foods och hur de är på väg att förändra en hel industri, med målet att ersätta all traditionell konsumtion av kött fram till år 2035. Framgångskonceptet? Att gå bortanför att lyssna på vad kunder säger sig vilja ha, och istället noggrant kartlägga och förstå vad som driver människors beteende i det område de intresserar sig för. För att sen gå vidare med en marknadsföringsstrategi med tydlig grund i beteendevetenskapen. Min framtidsspaning är att det kommer att bli grunden i all framtida affärsutveckling. I en värld där det är allt enklare att starta och driva företag som kan stå till tjänst för vem som helst var som helst i världen, kommer bara de företag som har en tydlig grund i mänsklig förståelse att vara framgångsrika.

Kajsa Järner