Det är alla andras fel!

Nära två av tre svenskar tycker att andra följer coronaråden dåligt. Samtidigt tycker åtta av tio att de själva följer rekommendationerna bra eller mycket bra. Det visar en ny undersökning utförd av Kantar Sifo. Och övertron på den egna förmågan i förhållande till andras är inte ny i och med pandemin. Tidigare studier har visat att 64 procent av svenskarna anser sig vara en bättre bilförare än snittet (män har ännu större övertro på sin förmåga, 74 procent av de tillfrågade männen tycker att de själva kör mycket bra eller över snittet).Men hur går det här ihop? Alla kan ju inte vara bättre än snittet. Varför skattar vi vår egen förmåga så högt och andras så lågt? Svaret är att det finns flera former av tankefel, så kallade kognitiva bias, i spel. Här är tre av de psykologiska bias som kan ligga till grund till övertro på oss själva.

Blind spot bias

Blindfläcksbiasen är ett kognitivt bias som först beskrevs av Emily Pronin, socialpsykolog på Princeton. I en undersökning baserad på 600 amerikaners svar tyckte sig 85 procent vara mindre partiska än den genomsnittliga amerikanen. Bara en deltagare trodde att hen var mer partisk än genomsnittet. Det är helt enkelt lättare för oss att se andras brister än våra egna.

Tillgänglighetsbias

Att våra egna tillkortakommanden är svåra att se bekräftar även det tankefel som kallas tillgänglighetsbias. Tillgänglighetsbias handlar om att våra hjärnor är dåliga på att väga in faktorer som vi inte hört mycket som den senaste tiden, medan sådant vi hört mycket om tilldelas stor vikt. Så när media rubricerar ”ökad smittspridning” och ”hög tid att följa restriktionerna”, får ämnet större vikt än ämnen vi hör mindre om. Dessutom har vi en tendens att söka efter svaret på en fråga bland sådant vi redan vet. Som är tillgängligt för oss.

Kognitiv dissonans

Det kan även finnas ett mått av kognitiv dissonans i ovan resonemang. Kognitiv dissonans är ett tillstånd av obehag som kan uppstå när vi har två motstridiga tankar. Om jag till exempel ser mig som ”en förnuftig person som tar ansvar och håller avstånd” och sedan agerar på ett sätt som strider mot min egen uppfattning (jag tackar ja till en trevlig fest eller går på ett svettigt spinningpass) så kommer hjärnan att använda sig av en massa knep för att minska mina känslor av oro och skuld. Jag behöver hitta ursäkter för att stressen ska släppa. Den här försvarsmekanismen gör det uthärdligt för mig att leva med mig själv, men spelar också in när vi ska bedöma vårt eget agerande. Jag vill helt enkelt inte minnas beteenden som strider mot min egentliga uppfattning och är då snabb på att släta över mina brister.

Andra däremot! De är inte kloka.