Hitta nya vägar Nudging

Låt pandemin hjälpa dig att leva mer som du vill

Det bästa tillfället att göra livsförändringar, är när livet ändå tvingar en till förändring. Människor är rutinvarelser, och vi hamnar snabbt på våra upptrampade stigar när vi väl har börjat gå en viss väg. Avsluta varje dag i soffan framför TVn. Jogga samma fem kilometer varje gång. Träffa samma vänner. Äta samma mat. Det är inte en dålig sak i sig, det finns ofta en god anledning till att vi beter oss så från första början. Men ibland vill vi ha eller är det bra med förändring.

Det gjordes en studie i London efter att några tunnelbanestationer under två dagar stängdes ner på grund av strejker. Tiotusentals människor var tvungna att hitta en annan väg till jobbet. Att ta ett aktivt beslut över hur de skulle agera. Resultatet när ombyggnaderna var klara och människor kunde återgå i sina upptrampade stigar? Fem procent höll sig istället till sina nyhittade färdsätt. De hade upptäckt snabbare eller behagligare vägar att ta. Vägar som hela tiden fanns, men det behövdes en omstart för att de skulle upptäckas och testas.

När pandemirestriktionerna nu lättar och våra gamla vanor återigen blir möjliga, så står vi inför en massa val. Vilken väg och hur ofta vi åker till jobbet. Vilka fritidsaktiviteter vi ska ägna oss åt. Vilka vänner vi ska träffa, och på vilket sätt vi ska umgås. Våra gamla upptrampade stigar finns fortfarande kvar, men naturen har börjat återta dem. Där det förut var hårdtrampad jord, växer nu gräs, några maskrosor och tusenskönor. Vi har fått uppleva att det finns alternativ till den stigen. Det går att låta den växa igen helt, och istället ta en annan väg framåt.

Vi är mer benägna att börja med någonting nytt när vi upplever att det blir en nystart på något sätt. Det kan vara så enkelt som att det är en måndag, eller första dagen på en ny månad, eller din födelsedag. Inom beteendevetenskapen kallar man det här för "fresh start effect". Pandemirestriktionernas lättnad är en gigantisk nystart i stora delar av våra liv, och det vore synd att inte utnyttja det för att leva mer som vi vill. Vilka stigar vill du låta växa igen? Och vilka nya vill du trampa upp?

Hur menyn påverkar dina matval

Jag har en dröm om att vara med och designa en restaurang/bars utformning. Det är en miljö full av valsituationer där allt från besticken till belysningen och menyn påverkar upplevelsen av maten och helhetsintrycket av besöket. Det finns gott om psykologisk forskning på området, och BBC går igenom en rad av de studier som kretsar kring menyn. En av mina favoriter är forskarna som testade olika nonsensnamn på maträtter för att se hur ords uttalande påverkar aptiten. De visade att ord som börjar med stavelser som uttalas långt fram i munnen och där följande stavelser rör sig bakåt mot svalget (ex. Pasoki), istället för tvärtom (ex. Kasopi), gör att de rätterna upplevs mer aptitretande. Deras förklaring är att orden som börjar med läpparna och rör sig bakåt gör att vi använder samma muskelföljd som när vi sväljer mat, och att kroppen därför automatiskt utsöndrar saliv. Vilket gör att maträtterna i sig tolkas som att de måste vara goda, eftersom vi bokstavligt talat saliverar bara av namnet. Effekten fungerade dessutom även när ordet inte sas högt, utan bara lästes. Bra kunskap nästa gång du ska namnge en maträtt eller matrelaterad produkt!

Hur privat är vårt privatliv?

De senaste veckorna har GDPR frustrerat mig. Ett pågående projekt har fått göra en inbromsning för att få till ett godkännande av personuppgiftshantering. Samtidigt är jag tacksam, för jag har också hamnat i ett mörkt internethål av artiklar och filmer som illustrerar varför GDPR existerar och hur otillräckligt det skyddet egentligen är:

New York Times fick för ett par år sedan tag i ett dataset med platsinformation från mobiltelefoner över en tid på några månader. Det gjorde att de kunde följa enskilda telefoners rörelser och därigenom identifiera arbetsplatser, pendlingssträckor, var folk bor, vilka skolor deras barn går i, besök till metadonkliniker, påhälsningar hos Johnny Depp, aktivitet i Pentagon, terapibesök och allt annat som en person kan tänkas göra. Det var enkelt att utifrån det identifiera vem telefonen tillhör. Bland annat hittade de en sångerska som uppträtt för tre amerikanska presidenter, och en högt uppsatt militär. I artikeln poängterar de också att den data de fått tag i är en minimal del av all den som finns där ute, och att när den kombineras med andra datakällor som cookies så är det än enklare att identifiera, spåra, förstå och påverka individer.

När reklamen vi får i appar, på youtube och när vi surfar på nätet blir allt mer personligt riktad mot oss, så händer det allt oftare att det känns som att vi måste vara avlyssnade. Hur visste annars telefonen att den skulle ge mig reklam för fjällvandring, när första gången jag tänkt på det var i samtalet med en vän på en bar för femton minuter sen? Robert G. Reeve förklarar i en tråd på Twitter att avlyssning vore totalt överflödigt (och har upprepat motbevisats). Det han istället lyfter fram är hur geografisk närhet till andras telefoner påverkar reklamen vi får. Han var på besök hos sin mamma, och fick efter några dagar plötsligt reklam för hennes tandkräm. Det han menar hänt är att algoritmer hade noterat att han övernattade hos en annan person, som i sin tur hade en tandkräm (vilken kopplats till henne som en datapunkt via affärens medlemsprogram), och därför resonerade att det var en lämplig produkt att göra reklam för. Instämmer i tråden gör också folk som i pandemin märkt att mycket reklam de fått tidigare - troligen på grund av fysisk närhet till kollegor - nu inte längre dyker upp.

Financial Times har lyckats med bedriften att göra en informativ liten film som fick mig att fysiskt och mentalt stanna upp. Känna att jag behövde bara sitta med mina tankar ett tag för att processa det jag just sett. Det är pandemitid. Två personer i ett rum vid varsitt glasbord. Han är dataanalytiker med uppdraget att minska smittspridningen i samhället, hon en normal person. Filmen är engagerande, snygg och intressant i sig, men höjs till en helt annan nivå av hur den samtidigt lär en om hur övervakade vi är i alla delar av livet. Att se den är veckans måste. Öppna youtubelänken i en ny browserflik om du inte hinner se den nu, men se till att titta på den.

Veckans sänkta trösklar

Träffa en Orc och få hjälp med din mentala hälsa. Jag älskar det här projektet av den ideella organisationen Unga Lukas (med stöd av Folkhälsomyndigheten). De försöker möta unga med psykisk ohälsa där många redan befinner sig: i den digitala världen. De erbjuder samtalsstöd för de mellan 18 och 25 som spelar World of Warcraft, genom att själva med hjälp av kompetenta volontärer befinna sig där. I form av Orcer. Spelarna erbjuds helt anonymt chattstöd, just nu tyvärr bara på söndagar mellan 18 och 21, men jag hoppas det blir en framgångssaga som gör att det kan expandera.