Vems ansvar är det stressade arbetslivet? Nudging

Vem ansvarar för den stressrelaterade ohälsan?

Det märks tydligt att nudging har blivit ett begrepp som lockar när det plötsligt dyker upp ett företag som heter "Nudge labs", som inte alls ägnar sig åt det namnet ger sken av. För mig låter det åtminstone som en konsultbyrå som skulle göra ungefär samma sak som Nudgingbolaget eller Beteendelabbet. Men det Nudge labs ägnar sig åt är en form av aktivitetsmonitor som kopplas ihop med arbetskalendrar med syftet att förebygga utbrändhet. De riktar sig till snabbt expanderande företag som vill motverka hälsoproblem hos sina anställda. Jag utgår från att namnet är för att de ska experimentera fram nudges utifrån den hälsodata de får fram och tycker det låter som ett superrimligt område att utveckla nudges kring, men jag är osäker på om företaget uppfyller de etiska krav som bör ställas när vi jobbar med att påverka beteenden.

Jag är helt för att minska utbrändheten och samhällets stressrelaterade problem, men det här är en lösning som potentiellt ger arbetsgivare inblick i delar av privatlivet jag inte känner att arbetsgivaren har rätt till. Redan att mäta puls och andra hälsodata under arbetstid hade jag sett som en extremt tveksam makt att ge en auktoritet, men den här hälsomätaren är gjord för att monitorera dig konstant. Arbete, träning, fritid och sömn. All data är viktig för att bygga upp en helhetsprofil kring dig som visar på om den stress du hanterar är skadlig eller ej. Den ska dessutom göra det i realtid, och kunna säga till om mötet du har på eftermiddagen är stressigt för dig eller ej.

Här blir jag inte bara tveksam kring det etiska, utan också förvirrad kring det vetenskapliga. Stress är inte en dålig sak i sig. Det är en naturlig respons på när kroppen uppfattar sig behöva vara alert och redo för handling. Som på ett möte där du ska hålla en presentation. Eller när du träffar en attraktiv potentiell partner. Den moderna synen på stressrelaterad problematik är att det inte har med stressen att göra, utan med bristen på återhämtning. Kroppen är byggd för att hantera stress, men behöver också tid och möjlighet att lugna ner sig och bygga upp reserverna för när vi behöver agera. Att monitorera stress i realtid har jag svårt att förstå hur det kan vara annat än totalt menlöst, och främjar en falsk bild av hälsosam stresshantering.

Tillbaka till etiken. Jag har tolkat Nudge Labs lösning lite elakt i de tidigare styckena genom att oroa mig för att arbetsgivaren ska få kontroll över datan. De poängterar på sin hemsida att användaren behåller kontrollen och själva styr över vad som kopplas till appen. Jag skulle kunna utgå från att det också innebär att arbetstagaren kan välja att inte använda sig av den alls. Men det är ett antagande som går lite för långt för att inte ifrågasättas. Det är inte svårt att tänka sig ett scenario där arbetsgivaren märker att aktivitetsmätaren ger god effekt (det är inget fel på grundprodukten att mäta mående och försöka förbättra det. Det vore snarare märkligt om det inte fungerade), med till exempel färre sjukskrivningar på grund av utbrändhet. Ett ganska naturligt nästa steg vore att införa en policy om att de anställda ska använda sig av den. Presto, plötsligt har du inte längre ett val om du vill jobba (kvar) på den arbetsplatsen.

Har du hängt med på mina spaningar eller läst en del av psykologi-/nudginglitteraturen så är du dessutom medveten om att det kommer in en till faktor som kan göra en åtgärd som en policy onödig: det sociala trycket. Om alla dina kollegor bar omkring på ett aktivitetsband, hur lätt skulle det vara att själv tacka nej? Skulle inte valet att tacka nej ses som suspekt? Vill du inte använda någonting som förbättrar ditt liv och hälsa? Det måste vara något galet med dig!

Men okej, låt oss acceptera att individen har makten och det arbetsgivaren gör bara är att uppmuntra människor att ta hand om sig själva. Vi glömmer för ett tag riskerna och den psykologiska press som kan uppstå. Jag är fortfarande skeptisk, men nu just på grund av fokuset på det individuella ansvaret. Det finns en paradoxal ironi i att Nudge Labs riktar sig till hälsomedvetna arbetsgivare som bryr sig om sina anställda, men i praktiken lägger fram en lösning som sätter ansvaret på individen. De lyfter flera gånger fram på hemsidan att datan och feedbacken är personlig. Det gör också lösningen personlig. Det är du som behöver ändra på din situation. Grundaren Magnus Liungman ger själv som exempel att läsa en bok istället för att titta på Netflix när du är hemma på kvällen och behöver återhämtning.

Det här ignorerar helt de strukturella problem och brister som leder till kronisk stress. En dålig chef. En otrygg anställning. En ostrukturerad arbetsroll. Vad händer med de ohälsosamma strukturerna när arbetstagaren ska hantera sin stress genom mikropauser och att förbättra sin rutin vid sänggående? Människor har biologiskt inte förändrats mycket på de senaste 50 000 åren, är det verkligen rimligt att tro att lösningen på den ökade stressrelaterade ohälsan ligger i att vi ska lära oss hantera världen bättre? Själv tror jag snarare att vi behöver skapa en värld anpassad utifrån hur vi fungerar. Vad tror du?

Det bästa från en nudgingkonferens – när du vill

Bland det mest praktiska med den digitala värld vi tvingats in i är att föreläsningar, webbinarier och hela konferenser plötsligt spelas in och är tillgängliga när som helst. Så är fallet med Nudgestock 2021, där hela dagen nu finns tillgänglig på youtube när du vill och har tid att se den. I praktiken är dock någonting som alltid finns där, svårt att motivera att ta tid för och prioritera. Så istället för att du ska spara ner länken till en lista som du aldrig kommer att nyttja, så ger jag här två sammanfattningar och tips:

1) John Cleese pratar om kreativitet och vad som krävs för att främja den. Det är en egenskap som är till nytta i stora delar av våra moderna arbeten. Cleese refererar bland annat till en gammal artikel som undersökte vad som skiljer kreativa arkitekter från mindre kreativa, där det upptäcktes två saker. De var lekfullare än andra, och de tillät besluten att ta tid. De kreativa arkitekterna klarade av att stanna i osäkerheten, ta hjälp av både medvetna och omedvetna processer för att i slutändan landa i kreativare lösningar än sina gelikar. I praktiken är det en applikation av Zeigarnikeffekten, som innebär att det som inte avslutats hänger kvar i våra hjärnor för processande. Cleese berättar själv att han ofta kämpade med slutklämmen på sketcher under kvällarna, för att nästa morgon vakna och direkt hitta lösningen. Det är en applikation av problemlösning som också beskrivs i boken "When brains dream" av Robert Stickgold och Antonio Zadra.

2) Dan Ariely - en av mina favoritbeteendevetare - svarar på frågor. Allt från den bästa beteendeinformerade öppningsrepliken på Tinder ("Om vi sågs och hade sex ikväll och jag/du blev gravid, hur hade du hanterat det?"), till varför det för idrottslag är en fördel att spela på hemmaplan.

Våra kroppar är en del av våra hjärnor

Den mänskliga hjärnan dyker ofta upp som exempel på universums största mysterier och mest komplicerade konstruktioner. Numera skrattar vi åt hur man förr i tiden trodde att hjärtat (en simpel muskel!) eller tallkottkörteln (herreje Descartes, hur fel du hade) var centrum för vårt medvetande. Hjärnan är den upphöjda centralgestalten, och försök att skapa artificiell intelligens har fokuserat på att replikera hjärnans neuroner med hjälp av ettor och nollor. Kroppen? Totalt ointressant.

Modern forskning säger emot. Hjärnan har kopplingar till hela kroppen, och fungerar genom feedbackloopar där datan som kommer in formar hur kroppen ska reagera, vilket i sin tur formar vad hjärnan uppfattar och skickar vidare till ditt medvetande. Exempelvis kan depression lätta genom att vagusnerven stimuleras, och det pågår försök för att behandla allt från reumatism till alzheimers genom elektrisk stimulans av delar av kroppen. Lisa Feldman Barrett formulerar hjärnans dilemma väl: “You feel a tug in your chest, and your brain has to decide if it’s because you ate too much for dinner or if it’s the early sign of a heart attack.” För att verkligen förstå vad som styr människors agerande, behöver vi förstå hela systemet hjärnan är en del av.

Sommarläsning

Redan förra veckan fick du tips på böcker att läsa över sommaren för att fördjupa din kunskap inom beteendepåverkan och mänsklig förståelse, men jag måste skicka med ett även den här veckan. Årets upplaga av "The behavioral economics guide" har kommit, och är obligatorisk läsning för dig som vill vidareutbilda dig inom fältet.

Veckans citat

Sverige har resultatmässigt briljerat i EM, men spelmässigt lämnat en del att önska. Ju mer av mästerskapet jag tittat på, desto mer har jag tänkt på ett citat från den fantastiska och fotbollstokige uruguayanske författaren Eduardo Galeano:

"När den goda fotbollen plötsligt uppstår inför mina ögon tackar jag för miraklet, utan att bry mig det minsta om vilket lag eller land som bjudit på det."