Är Freud nudgingens egentliga urfader? Nudging

Vad har den freudianska analysen med nudging att göra?

Att kombinera tänkandet från den klassiska psykoanalysen och människoförståelsen kring 1900-talets början med den moderna forskningen på människor som formulerat av beteendeekonomin, verkar vid en första anblick absurt. Men en artikel i Psyche gör ett bra jobb med just det.

Både beteendeekonomin och psykoanalysen tänker på människan som driven av dualistiska krafter. Kahnemans System 1 och 2 är bekanta vid det här laget, men vi kan se en spegling av Freuds tänkande i det då även han delade in det i två, nämligen primära och sekundära processer. Det primära är omedvetet, känslosamt, fantasirikt och impulsivt, medan det sekundära är det medvetna, logiska, rationella och viljestyrda. Precis som System 1 och 2. Daniel Kahneman har dessutom spenderat ett år på ett psykoanalytiskt centrum, och läste där Freuds "Drömtydning" som att den vore Talmud, så kopplingen kanske inte är så absurd som den första tanken påstod.

För mig är det framförallt en påminnelse om att människor är människor, och väldigt länge har varit just det. Kulturen kring oss har förändrats enormt, men vårt grundläggande fungerande är sig likt. Det är inte så konstigt att det än idag går att få behållning från gamla tänkare som Freud, Shakespeare, Cusanus eller Aristoteles. De observerade och mötte människor, som hade klarat sig precis lika bra uppfostrade i vår moderna värld som vi själva. Vårt grundfungerande är sig likt, och gör det viktigt att komma ihåg och förstå rötterna till vårt beteende när vi försöker påverka beteende, istället för att direkt gå till tankar om lösningar.

För vem är staden till?

Bilister, cyklister, elscooterister och fotgängare behöver alla ta sig fram i en stad. Komma från punkt A till punkt B på ett smidigt och säkert sätt. Det går inte utan ett visst kompromissande av behov och krångel. Bilisten hade helst haft grönt ljus hela vägen, men fotgängare behöver ta sig över vägen för att komma dit de ska. Någons behov behöver prioriteras över någon annans. Så vems är det som står högst i städer?

Ofta är det bilarnas. Stora leder för trafiken genom stadskärnor eller längs vattendrag som hade kunnat vara njutbara promenadstråk. Men det syns också på subtilare sätt. Youtubekanalen "Not just bikes" är dedikerad till att förklara nederländsk stadsplanering och har ett avsnitt om skillnaden mellan att utforma vägkorsningar efter bilarnas behov eller efter fotgängare och cyklister.

Det man gör i Nederländerna är att höja området där trottoaren korsar vägbanan, så att den för fotgängare fortsätter i samma höjd över vägen. Det gör att bilens vägbana höjs och automatiskt blir ett farthinder. Där trottoaren korsar vägbanan fortsätter den också i trottoarens färg, form och design, så det blir tydligt för bilförare att det nu händer någonting, som tvingar dem att sakta in. Kändes det här otydligt, så ta en titt på videon där exempel finns från Nederländerna, Danmark och USA. Ett utmärkt exempel på att designa efter människor, och hur nudging fungerar i det vilda!

Du är en unik snöflinga

Från Character Lab kommer en påminnelse från psykologiprofessorn Kathryn Paige Harden om att vi alla faktiskt är unika. Kombinationen av din och din partners gener ger fascinerande 70 triljoner möjliga barn. Eller om vi ska skriva ut det med siffror och andra ord: du är en av 70 000 000 000 000 000 000 personer som dina föräldrar hade kunnat skapa. Och det är om vi inte räknar med slumpmässiga förändringar som mutationer. Det är alltså inte så konstigt att du och dina syskon kan vara ganska olika. Det finns till och med forskning som säger att två syskon personlighetsmässigt inte är mer lika varandra än två slumpmässiga främlingar från samma kultur. Det vi ändå har gemensamt beror inte så mycket på våra gener, som det beror på vad vi har mött och växt upp med.

Information är inte nog för beteendeförändring

Det känns som att jag upprepar olika varianter av det budskapet ad infinitum, vilket gör mig extra glad när jag hör samma sak från andra håll. Den här gången från forskare inom marknadsföring som i en debattartikel i DN bland annat skriver att "Den rationella och informationsbaserade synen siktar in sig på enskilda konsumenters kunskap i stället för att åtgärda de systemfel som skapar förutsättningar för, och underlättar, ohållbar konsumtion." Helt rätt.

Fokuset på enskilda konsumenters ansvar för klimatet dök upp även i youtubekanalen Kurzgesagts (enligt mig världens bästa vetenskapsförmedlare) senaste video med titeln "Can YOU fix climate change?". De lyfter fram att skiftet från de stora industriernas utsläpp till enskilda individers uppstod på grund av en högst cyniskt medveten marknadsstrategi och reklamkampanj från oljejätten BP. De brottas samtidigt med frågan om balansen mellan att säga till individer att det inte är deras ansvar, samtidigt som det är individer som i slutändan ändå måste göra någonting. En fråga jag själv också kämpat med. Kurzgesagt landar snyggt i att det vi framförallt kan göra som individer är att påverka de som sitter på makten. Det gör vi genom vad och hur vi konsumerar, hur vi pratar om problemen och genom vilka vi röstar fram i politiska val.

Veckans Greta Thunberg-citat

För några veckor sedan skrev jag om IPCCs klimatrapport och hur skrämsel inte är en bra taktik i sig. Nu verkar självaste Greta Thunberg ha lyssnat. Sitt senaste tal som hon höll på Youth4Climate under preCOP26 inleddes med hopp: "Climate change is not only a threat, it's above all an opportunity to create a healthier, greener and cleaner planet which will benefit all of us. We must seize this opportunity. We can achieve a win-win in both ecological conservation and high quality development. [...] When I say climate change, what do you think of? I think of jobs. Green jobs."