Vaccin, pengar och kommunikation

Vaccin, pengar och nudging

Restriktionerna har lättat för oss, men den globala covidpandemin är inte över än. Den spännande forskningen kring vaccinationerna rullar dock kontinuerligt in, det var bara ett par veckor sedan jag skrev om effekten av en rad olika amerikanska försök till incitament, från lotterier till rena pengar. Där hade inget effekt, men nu har det plötsligt kommit en svensk studie publicerad i Science som visar motsatsen. I Sverige ökade vaccinationsgraden med 4.2 procentenheter bland de som erbjöds 200 kronor för att ta vaccinet.

Extra spännande tycker jag den studien är för att de dessutom testade att inkludera nudgande meddelanden som alternativa sätt att öka vaccineringsgraden. En grupp ombads skriva ner fyra personer som skulle ha nytta av att de vaccinerade sig, en annan argument de tror skulle kunna övertyga andra att vaccinera sig. Riktigt bra idéer. Tyvärr kom de fram till precis samma sak som jag och Christina Gravert gjorde i vår studie hos Skånetrafiken för några år sen: passiv nudgande information nudgar inte alls.

Nudgeidéerna var väl underbyggda och jag tror att de fungerar. Eller rättare sagt, skulle fungera om man får folk att faktiskt sätta sig och skriva ner personerna/argumenten. Här har vi problemet med passiv information: det finns ingen kontroll eller möjlighet att få folk att faktiskt ta sig den tiden, utan de flesta läser i bästa fall vad som står på utskicket innan det hamnar i pappersåtervinningen. I slutändan blir det inte en aktiv nudge, utan olika former av passiv information som i jämförelse med ett väl utformat standardutskick inte har någon större effekt. Passiv kommunikation är inte ett effektivt sätt att nudga, så länge ens kommunikation är utformad på ett målanpassat sätt. Mer om det under nästa rubrik.

Vem läser nuförtiden?

Nobelpriset i litteratur för 2021 har precis tillkännagivits. Det gick till Abdulrazak Gurnah, en för de flesta totalt okänd författare, som inte ens fanns med på bettingbolagens listor över potentiella vinnare. Det gör mig glad. Det ger oss möjligheten att upptäcka en ny värld, i det här fallet Gurnahs belysande av kolonialismens effekter. Frågan är bara hur många det är som faktiskt kommer att läsa någon av hans böcker.

Enligt en undersökning av Kulturnytt från 2020 så är det kring 25 % av svenskar som aldrig eller nästan aldrig läser, vilket inkluderar läsning i fysisk såväl som lyssnande form. Smått skrämmande kan tyckas, men jag blev också positivt överraskad av den undersökningen, för den sa även att det är omkring 25 % av befolkningen som läser varje dag.

Samtidigt ska sägas att bilden som existerar av läsning som någonting fundamentalt viktigt är rejält överdriven. Även om läsningen har sjunkit i modern tid, så tar vi säkerligen till oss långt större mängder information än någonsin tidigare under mänsklighetens historia. Anledningen till att läsning ses som finare än video eller ljud, kan jag inte se någon anledning till utöver en elitism. Skriftspråk har funnits sedan åtminstone 5000 år, men i ett evolutionärt perspektiv är det knappt en blinkning. Människors mentala förmågor har i princip inte ändrats alls på 50 000 år, så att tro att läsning skulle passa oss bättre än audiovisuella informationsförmedlingsformat är ignorant. Människor lärde sig saker av varandra långt innan text var uppfunnet. Videon är närmare hur vi evolutionärt är formade att lära oss, än vad en text är.

Med det sagt så har text som informationsförmedling sina fördelar. Den gör det enkelt att upprepa information, tar upp lite plats, är tidsoberoende, sprids enkelt och kan ta upp abstrakta koncept som är svåra att förmedla på andra sätt.

En artikel i The Chronicle som kom för ett par år sedan gick igenom läsning relaterad till studier, och fick fram betydligt negativare siffror än de svenska för njutningsläsning. Det visade sig att tre fjärdedelar antingen inte läst alls eller påstår sig ha läst men inte kan demonstrera någon form av kunskap om det lästa. Jag hittar inga specifika siffror kopplade till arbetsplatskommunikation, men det är ett vanligt problem som dyker upp när jag föreläser och håller workshops, att man upplever att ens medarbetare inte tar till sig den information som skickas ut, och att de sen klagar på att de inte får nog med information.

Fascinerande nog tar de i artikeln upp att 97 % av undervisarna tycker att läsningen är viktig, men bara 3 % tror att studenterna faktiskt läser texterna som de ska. Det är ett enormt glapp mellan förhoppning och verklighet, som i min åsikt verkligen borde få undervisarna att tänka några varv till. Om din bild är att din målgrupp inte läser det du ber dem göra, är det absurt att fortsätta på samma sätt. Det här gäller också på arbetsplatser.

För att lösa problemet behövs egentligen en situationsspecifik hinderanalys, för att förstå vad det är som gör att medarbetarna på just den arbetsplatsen inte tar till sig den information som försöker förmedlas, men en billigare och ibland tillräcklig intervention kan vara att stämma om ens kommunikation följer de principer forskningen har visat funkar bäst. Där kan du ha god hjälp av Effective communications checklist, sammanställd av Center for applied behavioral science (CABS).

Vaccinera ännu mera

Världens första vaccin riktat mot en parasit (enormt mycket mer biologiskt komplicerat än virus och bakterier) har godkänts av världshälsoorganisationen (WHO). Det är ett vaccin som riktar in sig mot den vanligaste och dödligaste formen av malaria, en sjukdom som varje år tar död på närmare en halv miljon människor runt om världen. En forskningsartikel som undersökte den potentiella effekten av det nya vaccinet har uppskattat att det realistiskt skulle minska antalet fall av insjuknade med 3 miljoner, och rädda 22 000 liv.

Fram till nu har den effektivaste bekämpningen av malaria bestått av myggmedelsimpregnerade nät att sova under, som minskat dödligheten med 20 procent. Det har varit effektivt nog att välgörenhetsbedömaren Give Well - som gör evidensbaserade beräkningar av hur du kan rädda flest liv på billigast sätt - under många år rekommenderade just malarianät som den bästa välgörenhet som kan skänkas pengar till. Än idag ligger den lösningen på plats två, strax bakom antimalariamedicin.

Det jag älskar från ett beteendeperspektiv är att vaccinen inte kräver uppfinnandet av nya distributionskanaler. Det var länge ett problem med malarianät att få ut dem dit där de behövdes bäst. Nobelpristagarna i ekonomi 2019 - Esther Duflo, Abhijit Banerjee och Michael Kremer - fick priset bland annat för sin forskning på just distribution av myggnät. Eftersom barn redan får en rad vaccin, så kan det här nya vaccinet helt enkelt inkluderas som ett av alla och ges på samma gång. Det är att sänka barriärer.

Veckans vackraste

I mitt kylskåp brukar möglet knappast vara attraktivt, men i konstnären Dasha Plesens händer så blir det fascinerande vackert.