Spårvagnsfestivalen och livets beteendegenetiska gråzoner

Förväntningar och festivalen som kan minska tjuvåkning

Jag brukar ta upp den nobelprisvinnande psykologen Daniel Kahnemans prospektteori som en delförklaring till hur man kan se till att få dedikerade, trogna och hängivna kunder/klienter/patienter/vänner. Den sammanfattande lärdomen från teorin är att den värdefullaste investeringen av tid/pengar/resurser är att komma strax över vad någon förväntar sig. Det är ett vanligt problem att alla överraskningar som en användare får i relation till ett företag, är i en negativ riktning. Att någonting inte lever upp till förväntningarna.

Svårigheten med att leva upp till förväntningarna var en av slutsatserna i ett arbete för Västtrafik jag var inblandad i, där vi undersökte vad det är som gör att folk tjuvåker. En bidragande faktor var en negativ bild av Västtrafik, som paradoxalt nog kommer sig från att de gör ett sånt bra jobb. När 99% av turerna går som de ska, är det den 1% som inte gör det som står ut och uppmärksammas. Som fastnar i minnet, pratas om och sprids som bilden av hela organisationen.

En tongivande del av problemet är att det inte funnits några positiva överraskningar som vägt upp de negativa av att vagnen inte är i tid, är överfull, har ett störigt tonårsgäng ombord, är för varm/kall etc.

Eller ja, det är inte helt sant, genom åren har det skett några gånger: Jag får än idag höra om när IKEA hade en kampanj som gjorde att spårvagnar var dekorerade med gardiner och mattor - plötsligt väldigt hemtrevliga. Och för några år sedan förvandlades sex spårvagnar till rullande konstverk i samband med Pride (men gick tyvärr inte att åka med).

Nu kommer ett nytt försök. Västtrafik samarbetar med Way Out West, och skapar en rullande festival: Way Out Västtrafik. Under en dag kommer artister som Miriam Bryant, Jens Lekman, Little Dragon och A36 att spela konserter på en spårvagn. Där biljetterna kostar som en normal spårvagnsbiljett. Det här är en överraskning som definitivt överträffar mina förväntningar, ger mig en positivare bild av Västtrafik och som jag pratar om med vänner och er kära läsare. Jag hoppas ni inspireras och funderar över hur ni kan överträffa era kunders förväntningar.

Livets gråzoner, depression och DALY

En metastudie som försökt ta reda på hur mycket pandemin faktiskt påverkat vårt mentala mående har landat i svaret "massor". De uppskattar att den har lett till 53 miljoner fler fall av depression, och 76 miljoner fler fall av ångestsyndrom. Fascinerande i sig, men jag tycker det blir än mer spännande när de försöker översätta vad det innebär i kontrast till andra typer av livsnedsättningar. De använder sig av begreppet Disability-Adjusted Life Year (DALY) som skapades på Harvard och numera främst används av WHO.

DALY beräknar sjukdomars och funktionsnedsättningars effekt genom att sätta en siffra på hur begränsat livet med exempelvis depression blir i förhållande till att vara helt frisk, plus antalet år kortare personen beräknas leva. Det ger ett mått som gör att det går att jämföra effekten av till exempel förhöjt blodtryck med den av depression. DALY gör det enklare att förstå samhällspåverkan av problem, och var pengar kan ge störst effekt för att förbättra livet.

Den här typen av begrepp blir alltid missvisande på individnivå - det är osannolikt att jag skulle vara exakt lika påverkad som en annan slumpmässigt vald person om jag exempelvis blev av med synen - men är väldigt användbara på samhällsnivå.

Livet består av en lång rad gråskalor, men vi har som människor en tendens att hamna i ett dikotomt tänkande. Där saker antingen är svarta eller vita. Det blir sällan bra, se bara det amerikanska politiska systemet där de politiska partierna glider längre isär och drar med sig medborgarna. Det sker väldigt automatiskt att när vi ställer upp ett 'vi' så uppstår också ett 'ni'. Ett 'de andra', 'främlingarna' eller 'fienderna'.

När det kommer till hälsa kan vi se det i talesättet "Det som inte dödar dig, gör dig starkare". Det är ett ignorerande av gråzonerna, där vi faktiskt kan ta skada av det som hänt som lämnar outplånliga fysiska eller psykiska ärr. Då är det bra med ett mått som DALY som erkänner livets komplexitet och visar att depression, ångest, blindhet, förlamning, diabetes, en förlorad tå osv. påverkar livet, men också försöker ge beslutsfattare ett sätt att hantera det. Tyvärr så har vi i samhället begränsade resurser, så på ett eller annat sätt så måste fördelningen av de kunna prioriteras.

Metastudien beräknade att depression år 2020 kostade världen 49.4 miljoner DALYs. Översätter vi det till liv, är det som att närmare 650 000 nyfödda barn dog. Så nästa gång någon frågar om depression är så illa? Svara bara ja.

Vad spelar gener för roll?

Det beror på vem man frågar, och är precis ett sånt område där det är lätt att hamna i två läger. Vänsterkanten som säger att gener är irrelevanta och en farlig forskningsväg att gå, som aldrig lett någon annanstans än till eugenetik och rasism. Den extrema högersidan säger istället att det är generna som är allt, och vi borde sluta blunda för verkligheten att det är genetiska skillnader mellan människor och folkgrupper som borde återspeglas i status.

Kathryn Paige Harden är den som befinner sig i gråzonen i det här fältet, och får ta stryk från alla kanter på grund av det. Hon är en beteendegenetiker som undersöker hur gener påverkar allt från utbildningsnivå till politisk tillhörighet. En lång artikel i New Yorker beskriver svårigheten i hennes position, där hon identifierar sig som politiskt långt åt vänster, men också säger att gener spelar en viktig roll. Och att när vi blundar för det så blundar vi för en viktig del av verkligheten som kan hjälpa oss att utforma ett rättvist och jämlikt samhälle.

Hon har nu kommit med en bok "The genetic lottery: Why DNA matters for social equality" som lär vara väl läsvärd för alla intresserade av social jämlikhet och beteende. Så här beskrivs den av en annan forskare inom samma område: “I really do think the book is great—in fact I think it will be instantly recognized as the most important book about behavior genetics that has ever been written. You should get ready to be very famous.”

Hur man ger mig huvudvärk och inte hjälper allmänheten att förstå statistik

Ett paradexempel från BBC på dålig illustration av statistik. Avsaknaden av en gemensam skala på y-axeln gör det idiotiskt svårt att försöka jämföra länderna med varandra. Till exempel ser Greklands 2 000 covidfall betydligt värre ut än Storbritanniens 37 000, trots att det är en nästan tjugofaldig skillnad.