Lös klimatkrisen genom nudging Nudging

Vi kan inte lösa klimatkrisen med nudging, men vi kan inte lösa den utan nudging

Covidkatastrofen har en del bra effekter. Som att få den notoriskt lata Richard Thaler att tillsammans med Cass Sunstein sätta sig och jobba om deras bok "Nudge". De applicerar sin egen kunskap på ett härligt sätt och har valt att kalla den för "The final edition", som ett commitment device för att inte sitta och pilla med den framöver, utan istället se till att göra jobbet så bra det går nu, och i framtiden får det bli andra böcker med andra namn ifall det behövs. I det senaste avsnittet av podcasten Freakonomics gästar Richard Thaler och pratar om nuläget för nudging, och de förändringar som gjorts sen förra utgåvan. Han beskriver bland annat att det numera finns mer än 400 uttalade nudgeenheter kopplade till myndigheter, företag och organisationer runt världen.

Men det han sa jag gillade bäst är rubriken på det här avsnittet: "Vi kan inte lösa klimatkrisen med nudging, men vi kan inte lösa den utan nudging." När det kommer till beteendepåverkan så är det sällan svartvitt, ett antingen eller, där en lösning är den rätta, utan det som behövs är ofta en kombination av insatser. Det är anledningen till att vi oftare pratar om beteendedesign eller -påverkan än specifikt om nudging. Det intressanta är förändringen, inte de akademiska definitionerna av vad det är som åstadkommer den.

Lösningar utan problemanalys är inte lösningar

När vaccinationerna satt igång i USA kom en lång rad initiativ för att öka vaccinationsgraden, vilket fick mig att skriva ett blogginlägg där jag utvärderade de olika initiativen från ett beteendepåverkansperspektiv och försökte tippa vad som skulle ha effekt. Nu har det kommit en studie som utvärderade vad som fungerade. Svaret? Jag hade fel. Inget av de ekonomiska incitamenten hade någon effekt alls.

Det resultatet var inte alls vad jag tippade. Jag trodde att de mindre ekonomiska incitamenten med en öl eller presentcheck skulle fungera okej, men framförallt att lotteriet där man kunde vinna 1 miljon dollar skulle ha effekt. Lotterier är en metod som ofta lyfts fram som ett potentiellt effektivt alternativ, men som sällan kan testas på grund av externa omständigheter. I Sverige är det till exempel inte tillåtet att arrangera turspel utan tillstånd från spelinspektionen. Anledningen till att lotterier brukar lyftas fram har att göra med forskningen kring människans bristande förståelse för sannolikheter, som visar att vi överskattar extremt låga sannolikheter, och agerar som att det är troligare än vad det egentligen är.

Lotterier är ett klassiskt exempel. Trots att det är troligare att bli träffad av blixten, dö för att man är vänsterhänt och använder en högerhänt produkt felaktigt, bli uppäten av köttätande bakterier eller dödas av en läskförsäljningsmaskin än det är att vinna högsta vinsten på lotteri, så deltar miljoner människor i lotteriet och hoppas på vinst.

Försäkringar är en annan bransch som ibland används för att exemplifiera vår bristande statistiska förståelse. Försäkringsbolag betalar totalt ut mindre pengar än de får in (annars hade de inte existerat), vilket på gruppnivå innebär att de som har försäkringar betalar mer än de tjänar på det. Från ett totalt logiskt rationellt perspektiv är det alltså en dålig affär för dig som försäkringstagare. I praktiken finns det förstås individuella faktorer att ta i beaktande, som att den ekonomiska bördan om ens försäkringslösa lägenhet brann ner inte vore hanterbar, men att betala en mindre summa per månad kan vara det.

Att det nu kommit en studie som visat att lotterier inte alls hade någon effekt på beteendet att vaccinera sig, tycker jag är fantastiskt. Det är precis den typen av uppföljande forskning som behövs för att kunskapen kring hur vi påverkar beteende ska fördjupas och förbättras. Att inte se någon effekt är minst lika viktigt som att se en effekt. Det är en grundpelare i forskning som tyvärr allt för ofta försvinner iväg då det inte ger lika intressanta rubriker eller artiklar som när vi kan visa att någonting fungerade.

Det här förtydligar återigen det nudging/beteendedesign ofta behöver poängtera: lösningar utan en gedigen problemanalys är inte lösningar. Utan att verkligen ha förstått vad det är som gör att folk exempelvis inte vaccinerar sig, är det svårt och ofta resursmässigt slöseri att försöka komma med lösningar, hur roliga eller kreativa de än är. Det finns ingen panacea inom beteendepåverkan, utan det är kontexten och hindrena som behöver motivera lösningarna.

Dags att ha kul igen!

Yales lyckoprofessor Laurie Santos (med den underbara podden The happiness lab) pratar i The Guardian om att vuxna är dåliga på att ha roligt, och att vi behöver återupptäcka det. Hon menar att vi var dåliga på det redan innan pandemin, men att den förstås gjort det än värre då vi har begränsats i våra aktiviteter, vilka människor vi varit med och vad som har varit möjligt att göra. Hennes bästa tips för att återupptäcka det roliga och lekfulla som gör att du kommer bli mer produktiv, må bättre och leva längre: Fundera på vad du tyckt varit roligt tidigare, och gör mer av det. Oavsett om det är att dansa, sjunga karaoke eller leka maffia, se till att få in det i livet igen!

Foto: Arthur Trevino/Comedywildlifephoto.com

Veckans humor

Årets upplaga av Comedy Wildlife Photography Awards har tagit fram sina finalister, behöver du några goda skratt rekommenderar jag varmt att gå in och bläddra igenom.