Hur reagerar du på att bli attackerad?
Innehåll:
Sanktioners psykologiska verkan
DNs propagandabrist och världens mest kreativa försök
Djur och natur
Hur reagerar du när du känner dig attackerad?
För stora delar av västvärlden har invasionen fungerat enande: Ryssland har uteslutits ur en lång rad organisationer, flygrum har stängts, ryska propagandistiska nyhetssändningar blockeras, bankerna har blockerat SWIFT, Visa och Mastercard har stoppat användandet av ryska bankkort utomlands, Spotify, Fazer, H&M, Apple, Nike, Volvo och många andra företag har stoppat försäljningen i eller dragit sig ur Ryssland, ryska atleter tillåts inte tävla och Champions League-finalen har flyttats från S:t Petersburg till Paris. Sällan har vi varit så enade i att inte bara fördöma och markera vad vi anser vara moraliskt rätt, utan också agera utifrån det.
Det ger mig en varm känsla av gemenskap, och skrämmer mig samtidigt ordentligt.
När vi alla ställer oss på en sida, skapar det samtidigt en distans till den andra sidan, som gör att gemensamma lösningar blir svårare och konflikter eskaleras.
Inom skolväsendet har de senaste åren lågaffektivt bemötande varit den dominerande hanteringsstrategin för bemötande av bråkiga barn och unga. Lågaffektivt bemötande bygger på den psykologiska förståelsen av att en människa som känner sig trängd, stressad eller attackerad, sällan svarar med rationella och försonande beteenden. Reaktionen på att uppleva sig attackerad bygger på hundratusentals år av instinkt kring hur vi ska agera när det finns ett hot mot vår existens.
Möter vi en tiger i skogen har vi inte tid att bygga en fälla, en mur eller fundera över hur många människor just den här tigern kan tänkas ha dödat och ätit tidigare. Vi behöver agera. Kroppen sparkar igång det som brukar kallas för "kamp- och flyktresponsen", där vi omedelbart reagerar med att slå tillbaka, fly från situationen eller passivt spela döda. Det finns också en alternativ hotrespons, "tend and befriend", där hotreaktionen är att ta hand om sina unga och söka hjälp från gruppen. Den förra brukar evolutionspsykologiskt tillskrivas främst män, och den senare främst kvinnor.
På grupp- och samhällsnivå blir effekten av att stå under attack ett enande. Interna småbråk, meningskiljaktigheter och triangeldraman blir oviktiga när det plötsligt finns ett hot mot ens egen såväl som ens älskades överlevnad. Det här är underbart när det får Ukraina att stå upp mot den ryska björnen eller västvärlden att enas, men precis samma effekt riskerar att cementera Rysslands svårighet att backa ur invasionen. Den ryska militären är en attack mot Ukraina, och västvärldens sanktioner är en attack mot Ryssland.
Anna-Lena Laurén, DNs rysslandskorrespondent, skriver i sin bok Sammetsdiktaturen om den ryska mentaliteten och beskriver det som att en ryss gentemot andra aldrig erkänner att ha gjort fel. Har en familjs barn haft en stor fest medan föräldrarna varit borta, och grannarna vid föräldrarnas hemkomst konfronterar dem med festen som gjorde det omöjligt att sova, är föräldrarnas respons inte att be om ursäkt, utan att förneka och attackera tillbaka. Barnen kan tillrättavisas, men det sker bakom stängda dörrar. Utåt är det enighet och ett vägrande av att erkänna fel som gäller. Heder och hierarkisk status är viktigt på ett sätt vi i Sverige glömmer bort.
Ryssland hade knappast backat ur Ukraina utan sanktionerna, men sanktionerna gör det omöjligt för Ryssland att backa med hedern i behåll. Att backa nu vore ett erkännande av att befinna sig lägre i världens makthierarki än de länder som står för sanktionerna. Det blir ett problem då Rysslands självbild är bibehållen från tiden när de kämpade mot USA om att vara världens största makt, medan Ryssland nu för tiden i ekonomiskt reella siffror blir mer och mer irrelevant för varje år som går. År 2021 kom de först på plats 11 över världens största ekonomier, strax efter Sydkorea.
Det som skrämmer mig i konflikten är att jag inte kan se någon utgång som för den ryska ledningen kan ses som en vinst. Västvärlden har genom sanktionerna och stödet till Ukraina tydligt markerat att Ryssland har korsat en linje som inte accepteras. De kommer aldrig tillåtas ockupera Ukraina, avsätta landets ledning och tillsätta en marionettregering.
Sanktionerna slår hårt mot Putin och de ryska oligarker utomlands, men en hel del av sanktionerna påverkar framförallt den ryska befolkningen. De 2 300 jobb som försvinner när Fazer lämnar landet tillhör inte oligarkerna. De 1.5 miljoner Spotify premium-konton som begränsas tillhör inte 1.5 miljoner oligarker. Det är inte oligarkerna som handlar i H&Ms 168 ryska butiker.
Sanktionerna kommer aldrig få Putin att backa, erkänna invasionen som ett misstag och därigenom acceptera en förminskning av Rysslands och sin egen maktposition. Putins respons på hot är inte flykt, inte freeze och inte att söka hjälp från gruppen. Hans respons är kamp. Frågan är hur resten av Ryssland kommer att reagera.
Effekten av sanktionerna kommer att vara att svetsa ihop den ryska befolkningen mot en gemensam fiende. Jag hoppas bara innerligt att ryssarna bestämmer sig för att se Putin och den ryska ledningen som fienden, och inte västvärlden som genomför sanktionerna.
Propaganda påverkar alla
DN har publicerat en artikel där två psykologiforskare uttalar sig kring vad som gör propaganda till ett effektivt verktyg. Det är en överraskande klumpigt utformad artikel, med stora brister och utan en tydlig röd tråd eller struktur i förklaringen kring propagandans psykologiska mekanismer.
Magnus Lindén, docent i psykologi, säger till exempel "om man dessutom har en konspiratorisk världsuppfattning är sannolikheten ganska stor att du tar till dig information som stärker den bilden." Att säga att det är konspirationsteoretiker som tar till sig information som stärker sin världsbild, ger en skev bild av mänskligt fungerande. Det stämmer att konspirationsteoretiker kommer ta till sig informationen, men det är för att de är människor. Precis som du.
Det är ett allmänmänskligt drag att lägga större vikt vid information som bekräftar våra åsikter, och mindre vid information som går emot det vi tycker. Inom psykologin kallas det för bekräftelsebias.
Istället för att skriva mer om artikelns brister, tänkte jag rekommendera två artiklar om riktigt kreativ propaganda.
1. Under Vietnamkriget skickade USA ut soldater med högtalare på landsbygden för att spela obehagliga spökljud som skulle föreställa vietnamesiska soldater som för evigt blev tvungna att vandra på jorden för att de stupat i strid, och inte kunnat begravas i sin hemjord.
2. I Colombia sattes julgransljus ut på stora träd i djungeln, med rörelsedetektorer som tände ljusen och budskapet "Om julen kan komma till djungeln, kan du komma hem". Målet var att få gerillagrupper som FARC och ELN att sluta strida och återvända till sina familjer. Kampanjen har tillskrivits mer än 300 avhopp, och propaganda involverandes fotboll har fått än fler att sluta strida.
Veckans naturbilder
World Nature Photography Awards är en bra plats att låta hjärnan andas i fem minuter.
Vill du i fortsättningen få sånt här direkt i din inkorg, en gång i veckan, och alltid helt gratis?