Målbrottskören och fågelskrämmors paradoxalitet
Innehåll:
Målbrottet får många att sluta sjunga, men Stockholms Gosskör har hittat ett sätt att hjälpa pojkarna växa till män och lär oss om vikten av smidiga övergångar.
Den överraskande paradoxala likheten mellan fågelskrämmor och McDonalds gyllene bågar, som visar på människors såväl som fåglars förmåga att vänja sig.
Makalös konst med simpla material.
Gör det enkelt att gå från ett stadie till nästa
Målbrottet är en del av livets mest omvälvande tid, när kropp och själ strävar efter ett tillstånd att landa i. Vad är jag intresserad av? Vilka vill jag umgås med? Vad vill jag ägna min framtid åt? Vem är jag? Det är svåra frågor som tillhör tonåren, men kan bli än svårare att hantera om ens identitet är knuten till något av det som förändras mest. Som rösten.
Enligt Ulrika Skogby, sångpedagog och röstcoach, kan målbrottet innebära en identitetskris som gör att pojkar som sjunger i gosskörer lämnar sången för att aldrig återvända.
Det har tog Stockholms Gosskör fasta på, och startade därför "Målbrottskören". En plats att landa i under den tid målbrottet pågår, när stämbanden förändras och utvecklas för att till sist stabiliseras i den djupare vuxenrösten. Där det finns tid och förståelse för målbrottsstämmans unika utmaningar som kan omöjliggöra att sjunga en del toner. Ungdomarna får fortsätta sjunga och utvecklingen följs tills de är stabila nog att kunna gå vidare till manskören.
Ina Holmqvist och Martina Carlstedt har skapat en oerhört fin 28 minuter lång dokumentär om Målbrottskören, där de följer en del av ungdomarna. Dokumentären är en känslig och vacker skildring inte bara av målbrottet, utan av hur det är att vara en pojke som plötsligt befinner sig mitt i sprudlande hormoner och förändringar, där livets största frågor är aktuellare än någonsin. Intervjuerna som gjordes för filmen har sen legat till underlag för sånger kören skrivit och framträder med. Länken i början av det här stycket leder till filmen som ligger uppe på SVT Play, jag rekommenderar varmt att se den!
Hade det bara varit en fin film hade jag dock inte skrivit så mycket om den som jag nu gör, utan det finns också lärdomar här. Lite förenklat så består ett nudgingprojekt av fem steg: hitta ett problem - bestäm ett mål - analysera problemet - kom på möjliga lösningar - testa lösningar. Tänker vi på Målbrottskören utifrån det så kan vi se den som ett trevligt exempel på en lyckad beteendeinformerad intervention:
Hitta ett problem: Pojkar i gosskören slutar ofta sjunga innan de blivit män.
Bestäm ett mål: Öka graden av pojkar från Stockholms Gosskör som fortsätter vidare till Manskören.
Analysera problemet: Målbrottet kan göra att pojkar får en identitetskris när rösten förändras och de inte får sjunga i Gosskören mera. Pojkarna tappar körens sociala sammanhang. Då blir steget till att börja i Manskören större.
Kom på möjliga lösningar: Målbrottskör!
Testa lösning: Jag har ingen inblick alls i Stockholms Gosskör så jag kan inte säga vilken skillnad målbrottskören faktiskt gjort, men den har funnits sedan åtminstone 2015, så jag antar att det varit lyckat.
Det som gör mig till en beundrare är att det blir så bra på flera olika sätt. Det ökar (förmodligen) andelen pojkar som fortsätter vidare till manskören (istället för att behöva värva externt) samtidigt som körsjungandet får fortsätta vara en trygg plats under en turbulent tid, där ungdomarna guidas vidare till livet som vuxen istället för att slängas ut och få klara sig själva.
Samma förmåga till guidning tänker jag att vi har nytta av i stora delar av interagerande med konsumenter/patienter/kunder/medarbetare, när vi inte bara vill uppmuntra ett engångsbeteende, utan en återkommande vana, eller skifta personer mellan olika delar av våra system. Vad vore motsvarigheten till en målbrottskör i din verksamhet?
Fågelskrämmors paradoxala lockelse
Mary Roach är den mest underhållande populärvetenskapliga författare jag känner till. Hon undersöker ofta smått märkliga ämnen på ett välunderbyggt sätt, och skriver därefter ihop böcker som innehåller allt det intressantaste och roligaste hon lärt sig. I "Stiff" undersökte hon vad som hände med människokroppen efter döden (den kan till exempel användas som kraschtestdocka i bilutvärderingar) och i "Packing for Mars" hur människan klarar rymden (vad händer till exempel om en astronaut spyr medan den tar en rymdpromenad?). I hennes senaste bok, "Fuzz: When nature breaks the law", riktar hon blicken mot gränslandet där människan hamnar i konflikt med djur och natur. Vad gör vi när den naturliga världen inte gör vad som är bäst för oss?
Mitt favoritkapitel i boken kretsar kring fåglar, och är som plockat direkt från beteendelitteraturen. Hela kapitlet handlar om människors (misslyckade) försök att bli av med fåglar de tycker förstör: från påvliga firanden där de rycker upp blommor, till Midwayöarna där de saboterade flyg under andra världskriget, till vanliga bönder som tycker fåglarna äter för mycket av deras grödor. Problemet är samma som vi stöter på hos människor när vi försöker styra beteende genom att exempelvis sätta upp roliga skyltar i stil med "Duvorna försöker sluta röka, snälla fimpa i askkoppen". Det kan fungera utmärkt ett tag, men snart nog sjunker det nya in i bakgrunden och slutar påverka vad vi gör.
Exakt den effekten, tillvänjningen, ses i nästan alla försök att bli av med fåglar. En fågelskrämma/snurrande cd-skivor/dödsljud/ljusinstallationer/höga knallar skrämmer till en början, men snart nog inser fåglarna att de faktiskt inte tar någon skada. Det dröjer inte länge förrän de är tillbaka i full styrka. En klassisk fågelskrämma kan till och med ha motsatt effekt: När de är för vanliga slutar fågelskrämmor inte bara fungera för att skrämma bort fåglar, utan har precis motsatt effekt. När en fågel får syn på en fågelskrämma förstår den på långt håll att här finns det mat. Det blir som fåglarnas motsvarighet till McDonalds gyllene "M" som symboliserar att det är här du ska stanna på din resa.
Det som fungerar för att på längre sikt styra fåglars beteende, är också det som på sikt fungerar för att styra människors beteende: Variation. Använd inte bara en form av påminnelse, budskap, belöning, bestraffning eller incitament, utan variera då och då vad det är för att tillvänjningseffekten inte ska uppstå.
Veckans konstnär
Jon Foreman skapar fantastiska förgängliga konstverk i bland annat sand, sten, snäckor och löv, som jag hade älskat att stöta på ute i naturen.
Vill du i fortsättningen få sånt här direkt i din inkorg, en gång i veckan, och alltid helt gratis?