Ljug som Elizabeth Holmes
Innehåll:
Det går att ljuga med gott samvete
AI blåser bort möjligheterna till anonymitet
När hände det?
Att ljuga för en god sak känns inte som att ljuga
Skandalen kring Theranos, där snabba, enkla och träffsäkra blodtest drog in över 700 miljoner dollar i investeringar, anställde 800 personer och företaget värderades som mest till 10 miljarder dollar, visade sig vara ett luftslott. Inget av det som utlovades hölls. De tekniska lösningarna existerade aldrig. Grundaren Elizabeth Holmes är nu dömd på fyra punkter och står inför risken att dömas till 80 år i fängelse.
År 2019 kom en fascinerande dokumentär som följer processen från företagets uppbyggnad till fall där många av de inblandade intervjuas.
Bland det intressantaste som åskådare är Elizabeth Holmes själv. Hon anammade attribut som Steve Jobs polokrage och Margaret Thatchers sänkta röst, för att bli en persona som är större än livet och lyckades få in några av investeringsvärldens största namn, plus styrelsemedlemmar som en fyrstjärnig general och två av USAs tidigare utrikesministrar (Henry Kissinger och George Schultz).
Från ett psykologiskt perspektiv är det spännande att hon kunde ljuga på en så omfattande nivå för så många personer under så lång tid. Det perspektivet gås igenom i en artikel på fee.org, med huvudförklaringen att när man själv tror på någonting tillräckligt mycket, är det lätt att ursäkta små lögner för att de känns som tidsförskjuten sanning:
Det jag säger om vår produkt är helt sant. Det bara råkar inte stämma just nu, men det kommer ju att göra det så snart vi gjort det där genombrottet som är precis runt hörnet. Så det spelar väl ingen roll om jag säger det nu, för det kommer att vara sant så snart att det i princip är sant nu. Dessutom är det övergripande målet så viktigt att det inte spelar roll om jag tummar lite på sanningen.
Det sistnämnda, att ett syfte, mål eller anledning kan övertrumfa vår normala aversion mot att ljuga och fuska, demonstrerades i en serie experiment av en av beteendeforskningens ikoner, Dan Ariely. Han satte upp ett experiment där deltagarna genom att ljuga kunde tjäna mer pengar (vilket många då gjorde), men det syntes tydligt att de ljög. När experimentet upprepades, men pengarna gick till en välgörenhet istället för till en själv, försvann hela stressen kring att ljuga och det gick inte längre att märka.
Det som händer när vi människor agerar på ett sätt som inte går i linje med vad vi uttrycker att vi står för, är någonting som inom psykologin kallas för "kognitiv dissonans". Kognitiv dissonans upplevs som obehag, vilket i sig är en signal från våra kroppar om att någonting är fel och måste åtgärdas. Åtgärden är antingen att förändra ens tillstånd så att man inte upplever obehaget, eller att omtolka obehaget till att vara okej, eller till och med positivt.
Kallbad är ett exempel i tiden som kan illustrera det här: Att sänka ner kroppen i vatten som är några få grader över noll är ett rejält fysiskt obehag. Kroppen skriker av god anledning att någonting är fel; fortsätter det vara så här kommer vi att dö. Ett sätt att hantera det är att ta sig ur vattnet så fort som möjligt (eller ännu bättre: inte hoppa ner i det från första början), ett annat är att omtolka det mentalt till att vara stärkande, givande och tillfälligt övergående. Så kan du fortsätta kallbada och imponera på alla dina instagramföljare.
Det här är samma sak som händer i Arielys experiment där deltagarna problemfritt ljuger för en välgörenhets skull, och som Elizabeth Holmes (kanske omedvetet) gör genom att tänka att produkten ju nästan är färdig: Obehaget från ljugandet vägs upp av ett mentalt omtolkande. Det är okej för att pengarna går till en god sak. Det är okej för att den här uppfinning kommer revolutionera världen och förbättra livet för miljoner människor.
Kognitiv dissonans är ett fascinerande fenomen och väl värt att lära sig om. Jag läste för några år sen boken "Mistakes were made (but not by me)" av Carol Tavris och Elliot Aronson, och kan inte rekommendera den högt nog. Den gav mig en bättre förståelse för det jag upplevt som andras brister och galenskaper, liksom för mitt eget agerande och fungerande.
Snart är det omöjligt att vara anonym
En AI har tränats att känna igen människor utifrån deras beteende, och lyckas gissa vem som gör vad med 86 % träffsäkerhet. Den här gången på den begränsade yta och möjligheter att schackbräde innebär, men att den lyckades i så hög grad (forskarna försökte till och med försvåra identifierandet genom att dölja de 15 första dragen) ger oss en fingervisning om möjligheterna i algoritmen.
Det här är både obehagligt och fascinerande. Genom att AI lär sig identifiera hur människor beter sig inom ett begränsat område, kommer den kunna försöka fortsätta bygga på personens skapande inom exempelvis litteratur, musik eller poesi, men det innebär också att det blir i praktiken omöjligt att vara anonym. Du har en miljard små egenheter du inte är medveten om, men som en AI kan skrapa upp och märka genom sitt närmast obegränsade minne och analysförmåga.
Det är lite småtråkigt i ett tryggt samhälle - Elena Ferrante hade till exempel inte fått vara anonym länge - men livsfarligt för dissidenter i diktaturer och andra förtryckande stater.
Veckans mest beroendeframkallande
Det här spelet gjort av Tom Watson drar in slumpmässiga artiklar från Wikipedia och frågar när händelsen hände, byggnaden byggdes eller filuren föddes, vilket man får placera in på en tidslinje i förhållande till andra saker man redan chansat på. Alltså som en digital variant av brädspelet "När då då?". Underbart, och har jag lagt alldeles för mycket tid på den här veckan.
Vill du i fortsättningen få sånt här direkt i din inkorg, en gång i veckan, och alltid helt gratis?