Bokbörsens beteendemiss och allas möjlighet till lyxliv Nudging

Innehåll:

Bokbörsen kan lära oss om förlustaversion och brister i beteendepåverkan
Det är möjligt för alla att leva i hämningslös lyx
Konstnären som inte lämnade tillbaka en halv miljon

Bokbörsens rätt och fel

Jag har de senaste tio åren haft som stående nyårslöfte att läsa i snitt en bok i veckan över året. Under den tiden har jag gått från att i princip bara låna böcker från bibliotek (jag har ett tiotal lånekort från bibliotek runt landet), till att jag köper kring en fjärdedel av det jag läser. Majoriteten av det jag köper kommer från Bokbörsen, Sveriges största marknadsplats för andrahandsböcker, där i princip varenda litet antikvariat och bokförsäljande privatperson finns. I skrivande stund ligger det 34 631 136 böcker till försäljning på hemsidan.

Från ett beteendestyrningsperspektiv har Bokbörsen en funktion som resulterar i att jag vid nästan varje köp faller in i merförsäljningens förlovade land och plockar med en eller ett par böcker till, som jag egentligen inte var på jakt efter.

Nästan alla företag som säljer produkter online, från mat till kläder och böcker, lockar med fri frakt om man handlar för över en viss summa. Det gör det förlockande enkelt att lägga till en bal med toalettpapper extra i kundvagnen, eller en häftig mönstrad skjorta jag önskar att jag passade i, för att det känns som att fraktkostnaden som tas bort i princip blir en rabatt på det totala priset. Det känns som en förlust om jag inte utnyttjar rabatten. Det kickar igång vad som inom psykologin kallas för förlustaversion; att det upplevs mer värt att undvika en förlust än vad det är värt att anstränga sig för en vinst.

På Bokbörsen används förlustaversion på ett relaterat, men ändå annorlunda sätt. Det finns ingen helt fri frakt, utan istället kostar frakten lika mycket – 64 kronor – oavsett hur många böcker man beställer från samma försäljare. Handlandet på Bokbörsen är till största delen måldrivet, redan när köparen kommer in på hemsidan vet hen vad den är ute efter, vilket gör sannolikheten hög att boken kommer köpas om den finns. Den initiala fraktkostnaden blir bara en del av grundpriset. När man väl har lagt den första boken i kundvagnen, får man veta att alla andra böcker man köper från samma försäljare kommer med fri frakt, och det blir enkelt att klicka med sig ett par böcker till.

Eller blir det? Ja och nej. Den upplevda ekonomiska kostnaden är låg eftersom den gratis frakten upplevs som en rabatt, men Bokbörsen har ett annat stort problem från ett beteendefrämjande perspektiv: Att göra det lätt att göra någonting rätt, handlar inte bara om ekonomisk kostnad, utan även om kostnader i form av tid, fysisk och mental ansträngning. Här är Bokbörsen fruktansvärt dåliga på att förenkla till köp.

När jag köpte en bok tidigare i veckan (Kransen, av Sigrid Undset) hade försäljaren jag handlade från ytterligare 16 332 böcker upplagda till försäljning. Av de sexton tusen böckerna finns det garanterat ett flertal som jag gärna skulle köpa. Problemet är att det inte finns någon form av funktionellt sätt för mig att hitta någonting som intresserar mig. Det presenteras 30 böcker per sida jag kan scrolla igenom, vilket gör att jag skulle behöva gå igenom 545 sidor med böcker för att hitta det jag vill ha. Även om jag klarade mig på i snitt 15 sekunder per sida, skulle det ta mig över två timmar att gå igenom böckerna. Det avhjälps heller inte av Bokbörsens fem sätt att sortera böckerna hos försäljaren: Nyinkommet först, Titel, Författare, Lägsta pris och Högsta pris. Inget av de alternativen hjälper mig att faktiskt hitta det som kan vara av intresse för mig.

Det som saknas är någon form av rekommendationssystem. Amazon gör det här fantastiskt bra när de lyfter fram att "den här produkten/boken köps ofta tillsammans med [x, y, z]". Det kan vara svårare när utbudet beror på vilka böcker försäljare råkar ha, men en annan möjlighet vore genom tidigare köphistorik eller en koppling till till exempel Goodreads där jag utifrån vad jag tidigare läst och tyckt om, kunde rekommenderas annat jag kan förväntas gilla. Nu förespråkar jag verkligen inte att Bokbörsen ska köpas upp av Amazon (som också äger Goodreads), men jag skulle älska ett rekommendationssystem som kan hjälpa mig att få hem fler fantastiska andrahandsböcker från små antikvariat och försäljare.

Njut av den obegränsade lyxen

Livet är fullt av begränsningar. Tidsmässigt, socialt, geografiskt och inte minst ekonomiskt. Den ekonomiska begränsningen är den som är lättast att se i klara siffror, och som på tydligast sätt hierarkiskt kan skilja oss från människorna vi har runt oss. I den digitala tidsåldern än mer när det går att jämföra sitt liv inte bara med våra grannar och vänner, utan även med influencers, kändisar och andra med skenbart färre ekonomiska begränsningar än de flesta av oss.

I mitt huvud har höjden av lyx länge varit tanken att aldrig behöva tänka på pengar, utan istället kunna unna mig vad jag vill när jag vill utan att behöva fundera på om jag har råd eller bättre behov av pengarna till annat.

Det tankesättet har blivit mer och mer kantstött ju mer jag lyssnat på och läst om rikedom. Över en grundläggande överlevnads- och livsnivå är reell ekonomisk status inte längre viktigt, utan det handlar helt om relativ ekonomi. Det spelar ingen roll om jag tillhör världens rikaste 1 procent av människor, om jag jämför mig med världens 0.1 procent rikaste. Då kommer jag se det som att jag är fattig och begränsad för att jag inte har råd med samma lyxyachter och privatplan som de har.

Oavsett ekonomisk status har hjärnan en otrevlig förmåga att fokusera på begränsningarna istället för på möjligheterna.

Sidospår: Möjligtvis är världens rikaste man, Elon Musk, ett undantag till det här. Efter att ha kritiserats för att inte betala någon skatt, frågade han sina twitterföljare förra året om han skulle sälja 10 procent av sina aktier för att få en inkomst att skatta, fick ja, och gjorde det faktiskt också. Vilket lett till att han nu får betala 11 miljarder dollar i skatt. Sen kan man förstås undra om det kanske inte också var av andra anledningar han ville realisera sitt aktieinnehav, men det lämnar vi därhän.

När min bild av vad det innebär att leva i lyx blivit tillräckligt kantstött av information om olyckliga rika människor, relativt välstånd och hur hjärnan ständigt jämför sig med andra, behövde jag en bättre ekonomiskt lyxig verklighet att sträva mot. Den fick jag i ett podcastavsnitt, där varken intervjuaren (Tim Ferriss) eller den intervjuade (kommer ej ihåg vem det var) ekonomiskt egentligen någonsin skulle behöva arbeta en dag till i sina liv. Men det gjorde inte att pengar var ett mindre aktuellt ämne i deras liv, utan vi fick höra om den förskjutningen kring vad man har råd till och vad som blir normaliserat som vardag. Fast de hade också ett riktigt bra svar på hur man kan hantera det.

Istället för att sträva efter att kunna unna sig vad som helst när som helst, valde de ett område eller en produkt i livet där de inte skulle låta ekonomin vara en begränsning. Där de skulle tillåta sig att spendera utan att tänka på hur de spenderade. I större delen av livet var sparsamhet en dygd, inte köpa en massa kaffe från starbucks, flyga business class, gå på de finaste restaurangerna eller köpa mängder av lyxiga kläder, men inom ett begränsat område lades alla såna tankar åt sidan och friheten och njutandet stod högst i kurs.

Jag älskade det här perspektivet. Det tar lyxen till en individuell nivå och tvingar en att tänka på vad man själv njuter av och önskar ha mer av i livet. Kom ihåg, en av de andra begränsningarna jag tog upp i början är tid. Livet är begränsat till sin längd, men också i vad vi kan prioritera dag för dag, och vecka för vecka. Genom att välja ett personligt lyxområde blir det nästan per automatik att man kommer spendera mer tid åt det man faktiskt mår bra av och gillar. Det är också betydligt mer realistiskt ekonomiskt än att försöka känna sig helt fri, och väljer man ett tillräckligt avgränsat livsområde, behöver man inte heller ha en särskilt hög inkomst för att känna att man lever i lyx.

När jag först hörde om den här idén kände jag att mitt frihetsområde skulle vara oliver. Det är en enorm kvalitets- och smakskillnad på billiga oliver från ICA (passar dock väldigt bra på pizza och i en del pastarätter) och den uppsjö som går att få tag på i en saluhall, men prismässigt är även de dyraste jag sett överkomliga. Det har också gjort att jag inte tvekar att beställa in oliver när jag befinner mig på en bar; den lilla skål som kommer in känns som en underbar lyx, men kostar sällan mer än 50 kronor.

Vad vill du kunna unna dig utan att tänka på kostnaden?

Veckans konst

Den danske konstnären Jens Haaning fick låna en halv miljon kronor i kontanter av ett museum för att uppdatera ett konstverk där sedlarna i två separata ramar visar på medelårslönen i Danmark kontra i Österrike. Istället för att göra det, behöll han kontanterna och skickade museet två tomma ramar som ett nytt konstverk han kallade för "Take the money and run". Museet har hotat att stämma och dra konstnären inför rätta, men har ändå valt att ställa ut verket. Samtidigt säger bedömare att det nya konceptuella verket potentiellt kan vara värt miljoner.

Vill du i fortsättningen få sånt här direkt i din inkorg, en gång i veckan, och alltid helt gratis?

Skriv upp dig på maillistan här.