Den perfekta frågesporten Nudging

Innehåll:

Den perfekta frågesporten utifrån beteendepsykologiska perspektiv
Kunskapen alla borde ha
Vacker verklighetsflykt

Den perfekta frågesporten

Säsongsfinalen av På spåret sändes i fredags, med den fantastiska kombinationen Jonatan Unge & Cecilia Düringer mot Ina Lundström & Hanna Hellquist. Ett styrkebesked för komikerna som deltog i säsongen, som tydligt visar att deras allmänbildning inte faller det minsta bakom journalisters som Claes Elfsberg.

Jag var glad för finalen, men det var uppblandat med en stor gnutta sorg. För nu är säsongen över. Som tur är tänker SVT som jag och drog därför ett par dagar innan slutet av På spåret igång med nästa frågetävling: Kulturfrågan kontrapunkt. Sveriges överlägset mest kulturpretentiösa frågesport, med bara frågor om litteratur, klassisk musik och konst. Produktionsnivån är inte i närheten av På spårets, men jag älskar att se människor som ägnat sina liv åt smala kulturområden få leva ut sin kunskap och nördighet fullt ut.

Efter den här inledningen lär det knappast komma som en överraskning att jag gärna tillbringar en kväll med quizzande (det var till och med på ett pubquiz jag hade första dejten med min sambo), men från tittarsiffrorna och mängden frågesportsprogram på TV kan vi också ana att jag knappast är ensam. Så vad är det som lockar oss så med att svara på frågor? Och hur kan man utforma det ultimata quizzet?

Jag tänkte svara genom att demonstrera ett par olika perspektiv av förklaringsnivåer, och vad vi kan ta med oss från dem.

Perspektiv 1: Det evolutionära

Från ett evolutionspsykologiskt perspektiv brukar man prata om två primära drivkrafter som styr allt liv, inklusive människor: Överlevnad och fortplantning. Kan quizintresset ha något med det att göra?

Quiz skulle kunna bidra till överlevnad, om frågorna handlade om ämnen som vi faktiskt har nytta av att kunna. Alla frågor skulle kunna handla om hur man odlar potatis, identifierar giftig svamp, håller god hygien, säkerhetsföreskrifter i trafiken, upprätthåller en hälsosam livsstil etc., men quizzen tenderar ju snarare att bestå av frågor som "Vem har skrivit den här låten?" eller "Var ligger Graceland?". Totalt värdelöst att kunna för att överleva.

Vad med fortplantning då? Här kanske vi är inne på någonting. Den första dejten med min partner har trots allt lett till mer än sju år av fortsatt samexisterande.

Paradoxalt nog kan det som är totalt värdelöst för överlevnad vara en utmärkt signal för att visa hur bra man är på att just överleva. Vilket i sin tur gör individen till en attraktiv partner med bra gener som man vill föra vidare till sina avkommor. Påfåglars pråliga stjärtfjädrar är ett paradexempel på det här: fjädrarna gör påfåglarna klumpigare och synligare för rovdjur – vilket borde minska deras överlevnadsmöjligheter – men det påfåglarna med de största och mest färggranna fjädrarna säger är i princip att trots att de försvårar livet för sig själva, lyckas de överleva. Så starka är de.

Fortplantningsdrivkraften handlar dels om att passa in som en del av stammen, vilket man bäst gör genom att vara som alla andra (blir man utstött får man ingen partner och kan inte föröka sig), men samtidigt drivs man till att stå ut från gruppen (ha större och pråligare fjädrar, kunna mer om svampsamling, vara en bättre jägare, ha en snyggare näsa), för att vara en attraktivare partner än de andra medlemmarna av samma kön i stammen. Att delta på ett quiz gör man ofta med andra (du passar in i stammen), och det finns potential att visa upp din kunskap, vilket kan göra att du står ut som en klok och bra partner.

Perspektiv 2: Belöningars beteendestyrande verkan

Okej, så vi kan tänka på quizintresse som ett sätt att visa upp sig som en attraktiv partner. Men det känns ju inte som att det är för fortplantningens skull som jag tycker om quiz. Låt oss därför också titta närmare på vad som händer i stunden.

Istället för att fundera över vad som hänt över hundratusentals år, kan vi fundera över vad som händer i sekunderna kring beteendet, som gör att det är lockande för människor. Det vi är inne på nu är signalsubstanser som dopamin, serotonin, adrenalin, glutamat o.s.v. som är kroppens biologiska respons på vad som händer. Ur ett psykologiskt perspektiv pratar vi dock snarare om belöningar och bestraffningar. Belöningar är händelser som ger oss en kick av må-bra-signalsubstanser, medan bestraffning är när hjärnan skriker smärta (fysisk, social eller psykologisk), eller tankarna drar igång stress-och-panik-signalsubstanser.

Från perspektivet av beteendestyrning är belöningar enklare, effektivare och mer etiskt försvarbart att använda sig av. Det råkar också vara vad quiz främst präglas av. Varje gång du kan svaret på en fråga utlöser hjärnan en belönande kick av glädje. Att inte kunna svaret på en fråga ger däremot ingen bestraffande motsvarighet, utan präglas främst av en frånvaro av belöningen du upplevt om du kunnat frågan. Det är anledningen att det finns få personer som tycker aktivt illa om frågesport (de som gör det upplever det förmodligen som socialt bestraffande att inte kunna frågor de själva eller omgivningen upplever att de borde kunna), utan snarare är en hög med människor som gillar det, och en till hög som tycker det är menlöst, ointressant och bara inte givande.

Det första misstaget som brukar göras när man först får höra att belöningar styr beteende, är att tänka att man då borde få till belöningar hela tiden så att folk ska älska quizzet, komma tillbaka till butiken eller använda sig av appen. Men det som fungerar bäst är inte konstanta belöningar, utan det som kallas för intermittenta belöningar. Ständiga belöningar slutar hjärnan uppfatta som belöningar, och tolkar istället om som förväntat normaltillstånd. Det är bara vid närvaro av en viss osäkerhet som hjärnan fortsätter att släppa ut härliga signalsubstanser som tack för en härlig händelse. Intermittenta belöningar innebär att man ibland får en belöning (kan svaret på frågan) och ibland inte får det (inte kan svaret på frågan).

Kontenta

Från det evolutionspsykologiska perspektivet kan vi förstå att ett quiz borde vara utformat så att deltagarna kan få visa upp sina styrkor, där de har mer kunskap än de flesta andra omkring sig. Eftersom det skiljer sig enormt vilka områden folk kan mycket om, är det smart att utforma ett quiz så att det finns en bredd i frågorna som gör att alla deltagare får någon fråga de är ensamma i sin grupp om att kunna.

Från ett belöningsperspektiv vill vi få till det intermittenta belönandet i quizzet. Forskningen brukar peka mot kring 50 procent som en bra belöningsgrad för att göra beteenden så robusta som möjligt, men exakt nivå beror på vilket beteende det är, och för ett quiz skulle jag säga att du borde sikta på att dina genomsnittliga deltagare ska ha en bit över hälften rätt.

Frågesport som fenomen går att förstå från långt fler glasögon än de två jag nu tagit upp. Vi skulle till exempel kunna fundera på det utifrån sociala normer, incitament eller self-determination theory, och se vad vi drar för lärdomar om att utforma det ultimata quizzet utifrån det. Min poäng är att det sällan finns bara ett svar på varför människor beter sig som de gör, men genom att fundera över beteenden och fenomen utifrån flera perspektiv kan vi få en djupare och bredare förståelse som gör att vi kan optimera upplevelser.

Psykisk hälsa som utbildning för alla

En debattartikel i DN publicerades nyligen som argumenterade för att psykisk hälsa borde vara ett ämne i skolschemat. Debattartikeln skrevs under av en lång rad ledande representanter för barn, skola och psykiskt välbefinnande. Utmärkt idé tycker jag. Vi lever i en värld som inte är uppbyggd för att fungera utifrån hur våra mänskliga kroppar och hjärnor faktiskt hanterar sinnesintryck, stress, press, stillasittande, sociala situationer mm. Att ge varje person en grundkurs i mänsklig förståelse skulle förhoppningsvis inte bara hjälpa till att förebygga psykisk ohälsa, utan skapa mer balanserade och kreativa personer som i sin tur kan omforma världen till att vara mer människovänlig.

Jag recenserade nyligen en bok vid namn Känslofällan som jag tänker på som en psykologisk 101: en guide till mentalt fungerande och ett bra liv. Det samhället skulle tjäna på att alla visste. Inte så intressant för mig som är utbildad psykolog och jobbar med fältet, men en bok full av kunskap jag önskar att alla skulle ha, och den skulle vara utmärkt som kursbok ifall debattartikelns författare får gehör från politiker och Skolverket.

Rekommenderas varmt både till dig själv, och som present till alla ungdomar kring dig. Finns i butik från 24 mars.

Veckans hjärnrensning

När världens nyheter mest handlar om mänsklig galenskap, lidande och grymhet, kan det vara skönt att koppla bort och istället uppmärksamma den fantastiska värld vi har runt oss som inte alls har någonting med människor att göra. Tävlingen "The international landscape photographer of the year" har presenterat sin topp 202. Stor potential att drömma sig bort, med en hel hög bilder som kommer få dig att tänka på orcher och troll snarare än soldater och pansarvagnar.

Vill du i fortsättningen få sånt här direkt i din inkorg, en gång i veckan, och alltid helt gratis?

Skriv upp dig på maillistan här.