Smärtans beteendedesign

Kontrasternas livgivande kraft

"Ja visst gör det ont när knoppar brister" diktade Karin Boye, men var smärtan av godo eller ondo?

Paul Bloom, professor i psykologi på Yale University, har skrivit en hel bok om njutningen i smärta och skapandet av meningsfullhet i livet. En av hans huvudteser är att nästan allting är relativt. Det som kan upplevas som smärtsamt av en person, kan upplevas som behagligt av en annan, beroende på deras förväntningar och tidigare erfarenheter. Han refererar här bland annat till en studie där personer utsattes för olika grader av smärta, och när de informerades om att de skulle få den starkaste smärtan men sedan utsattes för en mildare, kändes det inte bara lite mindre smärtsamt, utan direkt skönt.

Trivialiserandet och njutandet av smärta går att se i många delar av livet. Vi häller frivilligt såser på maten som får vårt system att tro att vi blir utsatta för stark hetta, trots att det är ett försvar som är utvecklat av växter av den uttryckliga anledningen att motverka konsumtion av såna som oss som är känsliga för capsaicinet (fåglar är mycket bättre som fröspridare och märker inte alls av chilins styrka). Vi kan träna tills blodsmaken sitter i munnen (vilket faktiskt beror på blodutgjutelse när små blodkärl i lungorna brister). Vi förgiftar oss mer än gärna med etanol. Det finns långa hyllrader i närmaste sexbutik ägnade till smärtans njutning i sovrummet. Vi vinterbadar och hänger i bastun till svimningens gräns.

Bloom menar att rätt typ av smärta eller motgångar leder till förhöjd njutning. Ett liknande argument går att hitta hos den koreansk-tyske filosofen Byung-Chul Han, som tidigare i år publicerade boken "Palliativsamhället". Han går ett steg längre och menar att smärtan inte bara förhöjer njutning, utan är en grundförutsättning för att överhuvudtaget kunna njuta. Framförallt uttrycker han en samhällskritik, där han menar att skiftet från att se smärta som en viktig signal om att något behöver åtgärdas, till att se smärtan som ett problem i sig, har saboterat vårt mänskliga fungerande i en värld där smärta av olika slag är oundkommelig. Han avslutar boken med att skriva "Den som vill undanröja all smärta måste också avskaffa döden. Men ett liv utan död och smärta är inte ett mänskligt, utan ett odött liv. Människan avskaffar sig själv för att överleva. Hon kommer möjligen att uppnå odödlighet, men till priset av livet." (s. 82).

Kontrasters effekt på upplevelser är viktigt att ha med också i beteendedesignen. Oavsett om det handlar om ett vårdcentralsbesök, ett telefonsamtal, ett biljettköp eller något annat där en person interagerar med någon eller något, så beror upplevelsen inte bara på situationen i sig. Minst lika viktigt är individens bakgrund, tidigare erfarenheter, förväntningar på hur det ska vara och - som vi nu varit inne på - kontrasten mot annat. Förväntningar och bakgrund hos ens kunder kan utforskas i fokusgrupper, enkäter och intervjuer som möjliggör att överträffa förväntningarna. Det här har jag varit inne på tidigare och brukar säga är den bästa investeringen av resurser som går att göra, men det gör inte att det är det enda som ska fokuseras på.

Fördelen med att jobba med kontraster är att det inte kräver inblandning av andra, utan det sker genom ett analyserande av vad som görs i dagsläget. Ett av beteendedesignens slagord är "Gör det lätt att göra rätt". Vilket generellt är en bra riktlinje som behöver appliceras i långt högre grad än vad det görs i dagsläget. Men det vi kan lära oss från kontrasters effekt på upplevande är att det inte alltid är eftersträvansvärt att göra en upplevelse så friktionsfri som möjligt, utan ibland kan det handla om att blanda det mjuka med det knapriga, det söta med det salta och en smidig process med till exempel några uppstannande ögonblick av humor.

 

Borde du lära dig alla kognitiva bias, heuristiker och andra rationalitetsavvikelser?

Wikipedia listar just nu 203 stycken, så om du skapar flashcards och lär dig 10 om dagen, har du det avklarat på mindre än en månad. Brittiska beteendeforskare försöker också hjälpa till, genom att sätta ihop en periodisk tabell som ställer upp våra rationalitetsavvikelser på ett sätt som ska göra det enklare att förstå och komma ihåg. De har skrivit en hel bok, som med hjälp av korta definitioner, vardagliga exempel och forskningslägessammanfattningar ska göra det så enkelt att komma ihåg som möjligt. Frågan är, är det här användbart?

Ett problem med sammanställningar i form av listor eller genom visuella representationer, är att alla kognitiva bias får ta lika mycket utrymme. Det likställer dem på ett sätt som inte stämmer överens med hur väl beforskade eller användbara de är.

Men mitt största problem med ett alltför stort fokus på kognitiva bias och heuristiker är illusionen av kunskap och kontroll det ger. Listor och illustrationer ger en bild av att kognitiva bias är en verklighet i sig, när det i själva verket handlar om beskrivningar av observerat beteende och fungerande. De fungerar i praktiken betydligt bättre som förklaringar post hoc, än vad de gör för att förutspå vad som kommer att hända pre hoc. När det kommer till beteendeförändrande arbete i praktiken så behöver en situationsspecifik analys göras, som ger en förståelse för hur människor beter sig i just den här kontexten, just här, just nu.

När den analysen är gjord kan man använda vokabuläret från kognitiva bias för att förklara varför människor beter sig som de gör. Men det går också bra att göra i beskrivande text. Det låter proffsigare med "effekter" och "bias" men gör egentligen ingen skillnad. Även med över 200 bias i bakfickan, så misslyckas de flesta beteendeförändrande insatser med att skapa en stor och långsiktigt hållbar förändring. Människan och dens beteende är för komplext för att vara så förutsägbart som en kunskap om kognitiva bias kan ge illusionen av. Det gör inte den nya boken värdelös - den är ett underhållande och praktiskt uppslagsverk - men den kommer inte att göra dig till en bättre beteendeförändrare. Den stora skillnaden mellan någon verksam inom fältet och någon som läst ett par böcker och tycker sig veta vad det handlar om, är att den kunnige behåller ett ödmjukt sinne och ser till att alltid försöka mäta, experimentera och utvärdera för att se vilka förändringar som i praktiken har effekt.

Veckans konst

Konstkollektivet MSCHF köpte ett verk av Andy Warhol för 20 000 dollar, skapade sen 999 identiska kopior, tog bort all information om vilket som var originalet och sålde alla tusen verk under den nya titeln "Possibly Real Copy of 'Fairies' by Andy Warhol". Underhållande, och ifrågasättande av vad som faktiskt ger konst dess värde. Deras egen hemsida är något svårnavigerad, men wikipediaartikeln innehåller en rad korta och underhållande sammanfattningar av några av deras verk från de senaste åren. Riktigt rolig läsning.

Kajsa Järner