Bristerna i Simon Sineks gyllene cirkel, del 2 av 2
Innehåll:
Kritik mot Simon Sinek, del 2 av 2
Bra vetenskap på många platser
Hur slumpmässiga val kan du göra?
Bristerna (och lärdomarna) i Simon Sineks gyllene cirkel, del 2 av 2
Förra veckan berättade jag lite kort om vad Simon Sineks modell går ut på, och om problemen med exemplen som han valt för att belägga dess sanning. Jag lovade då att även gå igenom Sineks bristande relation till psykologi, biologi och vetenskap. Plus att säga någonting om vad vi ändå kan lära oss av honom. Låt oss hoppa rätt in i det.
"Tro inte på mig, tro på vetenskapen"
I både boken och sina föreläsningar är Sinek noga med att lyfta fram att det han pratar om inte är någonting han bara hittat på. Bokens fjärde kapitel heter bokstavligen "This is not opinion, this is biology" och han skriver i början av det kapitlet att "The power of WHY is not opinion, it's biology. If you look at a cross section of the human brain, from the top down, you see that the levels of The Golden Circle correspond precisely with the three major levels of the brain."
Därefter ställer Sinek direkt till det när han skriver att människohjärnans mest utvecklade del – neocortex –hanterar "What" medan det limbiska systemet hanterar "How" och "Why". Plötsligt har hjärnans tre delar som exakt motsvarar modellens tre cirklar alltså blivit...två delar? Det här vet jag inte ens hur jag ska förklara. Vad gjorde att han plötsligt krymper det till två delar? Jag har ingen aning, och har svårt att hitta en bättre förklaring än att han kanske tänkte komma tillbaka och utveckla det kapitlet när han hunnit läsa på lite om hjärnan, och sen glömde bort det.
Eller så läste han på och insåg att han hade fel. Neurovetaren Paul McLean utvecklade visserligen redan på 60-talet en modell som delar in hjärnan i tre delar där neocortex och det limbiska systemet är två av delarna (den tredje kallas då för reptilhjärnan), men den modellen har kritiserats ända sedan 1970-talet och används numera inte av några seriösa forskare.
Sinek låter dock inte verkligheten stå i vägen för en tilltalande enkel förklaringsmodell, och menar att när man kommunicerar utifrån "Why" når man direkt fram till hjärnans limbiska system, som enligt honom är den del av hjärnan som faktiskt tar beslut. Till skillnad från om man utgår från "What" där budskapet istället går via den språkprocessande neocortex som är bra på att rationalisera vad som gjort att man tagit beslut, men bara låtsas om att det är den som styr. Hur en reklamkampanj utformad utifrån "Why" plötsligt lyckas ta sig fram till och förstås av det limbiska systemet – som enligt Sinek själv inte kan processa språk – förklaras aldrig. Men det är så. För det säger Sinek. Nej vänta, det är ju inte en åsikt, utan det säger tydligen biologin. Enligt Sinek.
Vad man ändå kan ta med sig från Sinek
Att Sineks modell har en värdelös grund och inget forskningsstöd gör inte att det han säger inte har något värde. Hade det varit fallet skulle han aldrig ha blivit så framgångsrik som han blivit. Jag tror att Sineks fokus på "Why" resonerar med folks längtan efter meningsfullhet. Ett starkt "Varför" kan vara skönt i ens eget liv, för att ge en riktning för de beslut och val man gör. Jag tror också det kan upplevas viktigt för ett varumärkes långsiktiga identitet, och för anställda att uppleva sitt arbete som meningsfullt.
Det gör inte att varje företag, hemsida och reklamkampanj behöver följa Sineks devis att "Users don’t buy 'what' you do, they buy 'why' you do it." för att nå framgång. Jag struntar totalt i varför mitt tandkrämsmärke gör vad de gör. Jag behöver inte att min lokala pizzeria "brinner för att mätta världen", för att köpa en pizza av dem en trött söndag. Att företaget som tillverkar mina glödlampor gör det för att "folk ska kunna göra vad de vill, när de vill på dygnet", är mig totalt likgiltigt. Jag vill känna mig fräsch i munnen, slippa laga mat när jag är bakis och att mina lampor ger ljus när jag trycker på knappen.
De främsta lärdomarna från Simon Sinek kommer inte från hans modell, utan från hur han har kommunicerat den. Det är den kommunikationen som gjort modellen och honom så enormt framgångsrika. Där finns principer du gärna kan ta med dig i framtida kommunikation:
1) Använd levande exempel. Sinek illustrerar sina argument genom att använda sig av berömda personer och framgångsrika företag vi gärna hade varit lika lyckade som. Det är av precis samma anledning influencers och kändisar används i marknadsföring: genom att göra som dem, använda samma produkter, eller som i det här fallet anamma samma approach med utgångspunkt i "Why", hoppas vi bli mer som dem också i andra aspekter. Att vi ska nå samma ekonomiska eller livsmässiga framgång.
2) Håll det enkelt. Modellen för den gyllene cirkeln består av tre ord och tre cirklar. Den tar sekunder att rita, och sekunder att lära sig. Enkelheten gör den smidig att använda och att den snabbt kan spridas vidare. Det är samma anledning till att Thomas Erikson har lyckats lura i miljoner människor att fyra färger är en bra modell för mänsklig personlighet.
3) Basera det i forskning. Sinek lyfter att det han säger inte är hans åsikter utan vetenskap, för att det tas på allvar på ett helt annat sätt.
Lite extra roligt och provocerande blir det för mig när Sinek i sitt TED-talk uttrycker "It's all grounded in the tenets of biology. Not psychology. Biology." Som att biologin skulle vara en bättre förklaringsmodell för mänskligt fungerande än vad psykologin är. Biologin sätter visserligen fysiska ramar för vad som är möjligt för oss, men psykologin undersöker hur människor faktiskt tänker, känner och tar beslut. Det tycker jag verkar ganska vettigt att utgå från.
Vetenskap på riktigt
Ibland görs vetenskap riktigt, riktigt bra. Då pratar vi inte om populära föreläsare som försöker sälja sina ledarskapsmodeller, utan om forskare som vill vara en del av att fördjupa vår förståelse av världen vi lever i. Ett lovvärt projekt i den andan som pågått sedan 2011 är Many Labs Project.
Many Labs tar etablerade forskningsfynd från psykologin, och försöker återskapa studierna men med fler deltagare och forskare från en lång rad länder och institutioner. Dels för att se om fynden håller vid en starkare granskning, men också för att svara på mer övergripande forskningsfrågor.
I sin senaste undersökning testade de om det gjorde skillnad om forskaren som bedrev den ursprungliga studien var med i återskapandet eller ej. Det är relevant inte bara i forskningsvärlden, utan även i min värld som konsult och utbildare. Kan de företag och organisationer jag jobbar med fortsätta med interventionerna jag har designat och få samma effekt, eller behöver jag vara en del av insatserna för att de ska fungera?
Tyvärr blev undersökningens svar oklart. Inget av de 17 olika labb som försökte sig på studien lyckades återskapa resultatet, vare sig de hade hjälp av ursprungsforskaren eller ej. Den enda slutsats vi kan dra från det är att om en insats inte fungerar, spelar det ingen roll om jag är med eller inte.
Veckans pedagogiska demonstration
Det var inte meningen att ha en röd tråd kring forskning i veckans nyhetsbrev, men jag kunde inte låta bli att inkludera det här lilla spelet.
Du får göra tre snabba test (vilket tar mindre än fem minuter) för att se hur bra du är på att göra slumpmässiga val, och sidan försöker sen gissa hur gammal du är. Gissningen baseras på en forskningsstudies resultat att människor är som bäst på att vara slumpmässiga när de är kring 25, och signifikant sämre när de är över 60. Ett resultat som publicerades i en vetenskaplig tidsskrift och gav rubriker i tidningar som New York Times.
Stämmer det? Testa och se.
Vill du i fortsättningen få sånt här direkt i din inkorg, en gång i veckan, och alltid helt gratis?